United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nycklarna äge du själf; hvad lås dig lyster att öppna, Öppne du fritt, hvad skatter som helst, du finner där inom, Kan du betrakta som dina med fröjd och icke med afund. Men om du hvälfver ibland ett förslag i ditt sinne, som strider Mot hvad din man har tänkt, då måste du vika med saktmod, Om jordbruket det rör eller penningens kloka förvaltning.
Led några forsar dit, som öfverrösta Min klagan, om jag klagar, och ett vindkast, Som sliter tårarna ifrån min kind, Att ingen dödlig anar, hvad jag lider! Så är den andra taflan skön. Och nu! Tag mera mörka färger, gör en natt, Som dyster hvälfver sig kring moln och stormar.
Se an oss nådefull Och låt det, som blef brutet, I glömska varda slutet För Jesu Kristi skull. Ty, Gud, om hämnd du hvälfver, Ho blifver skuldlös kvar? Ho är, som vet det själfver, Hur tidt han syndat har? Ett veta vi allen, Att en oss vill försona Och du åt honom skona Oss arma, hvar och en. Vi tacka dig, o Herre, För tusenfaldig nåd; Det bättre som det värre Var allt ditt visa råd.
Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Moskva, du gula, du lugna flod, Hvad dån vid din blomsterstrand! Ett dammoln rullar i hvirflar fram Och brusar förbi din våg. Är det af hjordar en mättad här, Som stormar till stallen hem? Är det orkanen, som hvälfver vild Den glödande vägens sand? Hur lämna hjordarna lundars skjul, Då solen är högt ännu?
»Kroppen ryys, och hiertat skiälfver, När iag tänker therupå, Ropandes til bergen: Hvälfver Öfver mig och lät mig få Hastig enda, ty jag veet Ingen nåd och säkerheet. Ah, hvar skal iag, usle, blifva, När Gud vil mig öfvergifva?» Det är en centrallyrik inom det rysligt patetiska. Man ser att författaren har djupt dykt ner i fördömelsens jemmer.
En himmel hvälfver sig djupt under ens fötter, lugnare än den där uppe synes, och som vid ingången till evigheten tycker man sig vara omgifven af gudar och andar, hvilkas gestalter man med ögat söker och hvilkas hviskningar örat hvarje stund väntar att få uppfånga. Åt ett annat håll hör man ljudet af en skogsbäck.
Hvart, hvart skall jag fly från dess obarmhärtiga klor, som slagit sig kring mitt hjärta? Den minsta stegring i detta lidande, och jag föredrager att dö. Men det återstår ju alltid. Hvarför kan jag icke pröfva arbetet först? Jag hvälfver och vänder de olika förslagen i mitt hufvud.
Hvilken Gud är som de starkes, är som Herran Zebaoth. Hvad, men kommer ej från hären ren en man tillbaka der? Och af fröjd Hans blickar stråla, segerbud han till oss bär! "Salighet af Herran gifven är åt Jacobs hus i dag. "Härarne tillsammandrabbat, slagit är ett väldigt slag. "Fienden i trenne läger stod i går vid Jaboks flod "Och i dag dess bölja hvälfver röd utaf hans kämpars blod!
Hvad som blifvit sagdt om andra delen af ifrågavarande arbete gäller till det mesta äfven om den tredje eller Hinden . Berättelsen hvälfver sig blott icke här omkring samma ämne, såsom förhållandet är i Hermitaget, utan upptar växlande skildringar, till största delen likväl hållna i beröring med herr Hugo och hans familj.
Då först, när jag hunnit mitt mål, När kring min hvila kumlen sig hvälfver hög, Människoord ej når mitt öra, Yppe en läpp, hur dyr mig min seger var." Så talte han, reste sig opp Från tronen, tog vid handen sin son och gick Väldig som förr ur kämparunden, Lämnande grafvars tystnad i salen kvar.