United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nej, främling, ingen vålnad, ingen strid Du skådat, allt var verklighet och frid. Dock, om i morgon du vid samma timma Vill följa vägen, som till slottet bär, Skall du som nyss se ljus i salen glimma Och se den gamla kvinnan åter där.
Vi ledsnade, icke för grinets skull, utan därför att vi tröttades med onyttig paradexercis; vi kurtiserades nog och fingo stå vakt utanför slottet, när garden voro på manöver, men vi fingo aldrig skjuta annat än med lösa patroner. Kanske det fanns djupare orsaker.
Erland hade i början lyssnat till paterns berättelse, som föreföll honom märkvärdig och rörde folket Singoalla tillhörde; men snart drev honom oron ur salen: han vandrade från rum till rum i slottet, ilade uppför vindeltrappan till den högsta tornkammaren, skådade ut över sjön och skogen och lyssnade till klangen av de klockor, som därifrån pinglade på det främmande folkets hästar, sprang så åter nedför trapporna till slottsträdgården, som, välvårdad men liten och omgiven av stenmurar, fanns på slottets södra sida, där aftonsolen nu göt rödgul glans över fru Elfridas blommor och köksväxter.
Jag har hyrt slottet. Med möbler och spöken och torn och vallgravar. Och du själv? Hesselman svarade med ett rätt underligt leende: Jag vet inte riktigt var jag skall vara i sommar. Hur så? Jo, saken är den att i januari sade min läkare att jag inte skulle leva längre än till mars. Det kändes som om det plötsligt blev kallt omkring oss.
Och så var där en damm och där lekte jag med små båtar och fiskade riktiga små fiskar och så kunde man ro i en liten båt, en riktig båt. Var bodde du? Jag bodde i min mors hus. Och det var ett så fint hus. Lika fint som slottet? Lika fint. Där var marmortrappor och ledstänger som sågo ut som guld och stora fönster med glas i alla färger.
Det var dock icke hedersbetygelserna Runeberg sökte, utan hjärtan och tankar, och han fann dem till och med vid audienserna på slottet och vid de officiella middagarna, hos v.
Det var ju bara en inbillning. Hon såg sig omkring för att komma underfund med, hvar hon befann sig, och fortsatte sedan, lugnare, uppåt åsen längs med en stig, som slingrade sig mellan hvita björkstammar in i mörka furuskogen. Högt uppe på krönet stod slottet »Elsebo». byggt af en jätte i forntiden. Sedan dess hade ingen mänsklig fot utom hennes egen trampat marken däromkring.
Det ljuder, som om ett stort tåg nalkades. Och ur skogsbrynet kommer en brokig flock: män i långa kappor, kvinnor i mångfärgade kläder, halvnakna barn, som stoja, skratta och gråta, hästar och vagnar och hundar. De närma sig slottet.
Jag rår ej för det där. Klaes Fleming stundom tog för hårdt uti, och jag ock önskar mycket vore ogjordt. Men som det är, ni glömmer dock en sak, att där vi hårdt förfarit, ha vi straffat, och där vi straffat, ha vi straffat brott, om våldsamt uppror ej ni nämner dygd. Ha! Ha! Var det er dom? Jag svarar bäst: den, som i leken går, får leken tåla. Tyst! Hvad är det? Man skjuter uppå slottet.
Om du för guld, för gunstbegär ditt värf utfört, fast detta värf mitt lif och slottet räddat, jag med din handling lämnade dig ensam: men då jag väger upp din lefnadssaga, din stams förtryckta rätt, mot det du gjort, jag hade aldrig älskat detta folk, jag suttit falsk och språkat i dess kojor, om jag fördöma kunde.