United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Man kan icke neka, att leken någon gång blef för allvarsam, allvaret för öfvermodigt, äfvensom att man vid alla företag såg för mycket på egen glädje för att tänka på andras fred och rolighet.
Men på den tredje skulle den mångfrestande herr Svantepolk anföra en vapenlek efter utländsk sed. Han var den, som hade den största erfarenheten i en sådan sak, och han steg upp redan med solen. Några tjuvar hade kort förut blivit hängda just på ängen, där leken skulle hållas. Innan han skar ned dem, lät han binda in deras kroppar i säckar, så att de icke skulle falla sönder.
Bob röt och svor när han tog av sig rocken, men främlingen skalade av sig rock och väst utan ett ord. Våra anvisningar om bästa sättet att attackera brydde han sig inte om. Så började leken. Bob rusade fram och slog ett slag, som kunde ha fällt en tjur, men den lille flyttade sig ett par tum och slaget gick förbi. Så blixtrade den lilles vänstra ut och träffade Bob bakom örat.
De dansande stadnade, man såg, man beundrade, man andades knappt. Nu tycktes den dansande flickan ej mera fly så långt undan, hon stannade ofta för några ögonblick liksom väntande, men hennes kavaljer tycktes ej ha lust att låta den sköna leken upphöra, han försummade med flit flera än ett tillfälle att fatta sin meddanserskas hand.
Och han brydde sig då aldrig om, ifall han avbröt leken och förargade de andra barnen. Fick han bara syn på mamma, så sprang han ifrån alltsammans, tog henne i hand och följde henne, vart hon gick. Det var en kärlek, som gick över alla begrepp, och som aldrig svalnade, emedan föremålet för densamma var för lyckligt åt detta förhållande för att någonsin finna den lille besvärlig.
Men hur de kommit, hur de gått, Jag känt dem ganska väl: De varit tomma skyar blott I spegeln af min själ. Och spegelns ljus och mörker skall Likväl af dem bero! O källa, när blir leken all, När får din bölja ro? Jag vet ej, hvad jag hoppas, Och hoppas likafullt; Mitt hjärta känns så ödsligt, Och är ändå så fullt. Hvart syftar denna oro, Som ej ett mål kan nå?
Rabulisterna hade blivit så viktiga. Den första maj skulle det bli demonstration, påstodo de. Äntligen blev gården fri. Men leken kom ej riktigt i gång. Rabulisterna talade, inte om något annat än demonstrationen. På nästa onsdag, då ska du få se, sade Agust. Då ska de bli demstration. Stellan såg på honom. Sån djäver, han vet inte va demstration ä! Har ni sett en sån djäver!
"Jag ser hellre på från verandan och läser tidningarna." De gingo då och började leken. Alma var till sin egen förvåning genast med hela sin själ inne i den. När hon kastade ringen upp i luften, eller sträckte sig på tåspetsarne för att taga emot den på käppen, voro hennes rörelser så smältande mjuka och behagliga, att de båda herrarna ovilkorligt följde dem med förtjusta blickar.
Hertigen brukar visst inte trivas rätt väl vid kungsbordet utan kommer gärna så sent som möjligt. Handklappningen och sången begynte igen. Hon hörde den glada leken bakom sig, medan hon gick till härbärget. Magnus stod ensam vid elden, insvept i den långa sorgkappan. Månne det redan är tid att rida till mässan? frågade han och såg upp. I natt gal ingen hane.
De sjöngo den samma glada danslåten men på vemodig, så innerligt vacker melodi. De sågo hvarandra i ögonen, så unga och granna och starka i hågen. En annan låt togs opp. Alla sjöngo och sprungo i ringdans. Gäcksam löpte gossen i ringen. Han sjöng och flickan svarade. På samma sätt höllo de i med den ena leken efter den andra. Dans på dans följde alltjämt. Ante och Maglena stodo i dörren.