United States or Bosnia and Herzegovina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nå, tänker Bella börja terminen med att komma för sent till skolan? brummade Lena och nedfälde med brak vedklabbarna framför kakelugnen. Klockan är öfver sju, och de andra sitta redan vid kaffebordet. Bella satte sig upp och gnuggade sina ögon. Det var ju 15 Januari. Och hon, som så när glömt det! Hon hade vant sig att sofva så länge under jullofvet. Öfver sju! Hvad skulle mamma säga?
Då inträffade den 5 Januari en förändring i väderleken: det blef stilla och mildt, holländarne kunde åter gå ut i det fria och hemta nytt bränsle. Emedan det var trettondedagsafton, beslöto de att festligt fira dagen, så vidt deras tillgångar det medgåfvo. För detta ändamål uttogo de sina hopsparade vinrationer, bakade pannkakor i olja och tillredde annat extra bakverk af hvetemjöl.
Den 21 Januari gjorde de den iakttagelsen, att fjällrackorna begynte uteblifva; detta höllo de för ett tecken dertill, att björnarne snart åter skulle visa sig, och detta blef också sedermera mycket riktigt händelsen. Så länge björnarne voro försvunna, gjorde fjällrackorna sina besök, och kort innan björnarne åter visade sig, försvunno fjällrackorna nästan fullkomligt.
De missnöjdas enda hopp blev nu, att ständerna skulle vägra gärder för kriget och därigenom framkalla en öppen brytning med konungen. Ständerna voro sammankallade till den 15 januari 1616, men konungen anlände först den 19 till Helsingfors.
Så fullständigt är det gamla Helsingfors bortsopat från jorden, att man icke ens känner platsen där Sveriges och Finlands konung den 22 januari 1616 öppnade ständernas sammankomst. Men denna vinterdag fick Finland höra ett stycke statskonst sådant det aldrig hört förr. Gustav Adolf ägde redan i unga år den snillets, hjärtats och talarekonstens makt, som övertygade meningarna och rörde hjärtat.
Hon framställde dock som vilkor att de icke skulle föranstalta något sammanträffande mellan henne och sonen. I tysthet hoppades hon dock att de skulle bryta öfverenskommelsen. Men den alltför hederlige herr Hedström höll sitt ord. En dag i midten af Januari mötte hon sonen helt oförmodadt på Norrbro. »God dag», sade han tvärt och räckte henne sin hand. »Skall du gå hem till dig?» »Ja.
Han dog i januari och som Svenska akademien icke hade sammankomst förrän i december måste den olycklige, som på högtidsdagen skulle på Svenska Folkets vägnar begråta honom, hålla sorgen frisk i elva månader. Det var mer än mänskligt begärt.
Här dog hans fader 1851 på hösten vid åttiosex års ålder; modern, som var åtta år yngre än sin man, åtföljde vid åttioett års ålder sin son och hans familj, då denne i januari 1854, utnämd till professor, flyttade till Helsingfors: hon förlefde derefter ännu några år på Paikkari torp. Men äfven sina syskon sökte Lönnrot efter förmåga bistå och hjelpa.
Min vanmakt trycker mig till jorden. Jag känner mig så fattig så fattig. Mellan jul och nyår flyttade William in i dubletten och en af de första dagarne i Januari kom Alma tillbaka från Skåne. Hon hade med tre rader besvarat Williams bref och underrättat honom om dagen för sin ankomst. Han lemnade brefvet till modern och hon läste det. »Går du med till tåget?» sade han. »Nej.»
Skicka mig en bok, hvari man tänkt med frid på något grand af det underbara lifvet. Farväl! Tredje brefvet D. 20 juni 37. Min herre, jag skickar er här en dagbok, förd under Rosas sjukdom. Ett och annat fragment ur mina anteckningar torde låta en ana de förhållanden, som ägt rum och dem jag icke nu kan åter upprepa. Den 1 januari 37. Falska, blinda lära, att förkasta oskuldens jordiska glädje!