United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !
När så af kejsarstaden Och hofvets prakt han fängslas, Hvi kommer han så ofta?" Han log, den unge fursten, En suck dock var hans löje: "O flicka", så han sade, "Hur säll jag ville dröja Hos dig i dessa lunder, Med dig en boning söka Långt bort från kejsarstaden, Som fågelparet söker Ett bo blott för sin kärlek. Men, ack, hos dig en timme Får ägas ej, blott stjälas.
Måste hon bort från det gyllne hemmet, från fader och moder?" "O min fader, hvi sålde du henne, din hvita ren? Hon hade velat arbeta för dig om dagen, om natten. Hon skulle ju dock varit värd, hvad hennes lif kostade dig". "Farväl min fader, som varit mig huld; farväl min moder, sörj dock ej öfver droppen ur ditt hjerta! Farväl broder, ack, hvi skyddade du ej den värnlösa?
Och min brud, hon tog min hand: 'O Hjalmar, Hvarför blef du mig kär alltmer? Tidigt redan var du Oihonnas hjälte; Förrn din blick hon skådade, var hon din. Hvi förblef min kärlek icke sådan! Mod jag hade att dölja då, Hvad för dig jag fruktade uppenbara, Rädd att af din stolthet med harm försmås. Jag var lycklig då; min egen sällhet Var mig mera än Hjalmar än.
Hvi har du öfvergifvit mig och lämnat mig i det onda hjärtats våld! Se där den hvita kransen på Mariebilden! Är jag lik den, som kransen fordom band? Ja, som den brutna rosen är den friska. Femte scenen. Sigrid. Daniel Hjort. Han! DANIEL HJORT. Hvem har spökat er så vidrigt ut? SIGRID. Om icke denna dräkt behagar er, jag aldrig häller frågat om ert tycke.
Jag söker här min älskling, och han svarar Från alla gråa klippor, då jag sjunger. Hör, hör! En stämma där, en där, en där, Den sista är så långt, så långt, att jag Ej hinner honom mer, sen dit han flydde. Hör, hör! Nu är han åter nära, nu Där längre, nu så långt, att knappt han höres. O, ve! Hvi flyr han? Hvad har jag väl brutit? Och har jag brutit, vill jag allt försona.
Men om aftonen, då Maheli skulle hemta vatten, ställde hon sin kruka vid brunnen och satte sig ned derinvid, och hon gret. Då kom hennes broder Elisama, den hon mest kär hade af sina bröder. Men han hade varit ute i marken och visste icke hvad skett hade, och då han såg henne gråta sade han: Maheli, min syster, hvi gråter du?
Ack, vårt fördärf Bereds af detta öfvermod. EUBULOS. För sent. Han hör Ej mer din varning. TEKMESSA. Olycksfödde gubbe, säg, Hvi eggade du ynglingen till detta dåd? Vår ofärd är för handen. O Eurysakes, Kom i din moders armar, låt mig famna dig Ännu en gång, den sista.
Dock kan ej solen hinna, O Ande, dit du når, Dock kan ej solen brinna Så varmt, som du förmår; Hvi skall jag då ej våga Dig bedja, att din låga Min vinter gör till vår. Hur kan jag själf förtaga All syndens styggelse, Hur mörkret från mig jaga Och ljus och tröst mig ge? Att tömma hafvets vatten, Från fästet sopa natten Mig vore lättare.
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Denna i blinken kände igen sin väntade broder, Klappade händren gladt tillsamman och, glömmande oron, Skyndade ut att se och möta de komna på gården. Andra sången. O, andra nejders son, Hvi flög du dädan, säg? O, fågel långt ifrån, Hvem styrde hit din väg?
Dagens Ord
Andra Tittar