United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dock, ingen skuldlös främling hade dröjt Så lågt vid dörren, som den komne dröjde, Och ingen okänd gäst så stum sig böjt, Så tveksam bidat, sådan bäfvan röjt, Som den en broder nu för broder röjde. Ej ord, ej ljud. Minut uppå minut Liksom för döda komma fick och vandra; Tills som i bön så stilla dock till slut Den bror, som kommit, syntes breda ut På afstånd sina armar mot den andra.
Men lag skall öfverlefva mig, som jag Långt efter den blef till." Han talte så. En bäfvan genomlopp De båda unga männerna i saln, Och nu han slog sitt klara öga opp Och såg på generaln. Det bistra uttryck, krigarns anlet haft, Var borta, varmt han mötte gubbens blick; Han tog hans hand och tryckte den med kraft Och böjde sig och gick.
Nu spörjes gråt och klagoljud, För Israel är nu, o Gud, Den hårda dagen inne; Den tid, som är, är nödens tid, Med rop och gråt, med kamp och strid, Med bäfvan i hvart sinne. Din tuktan, Herre, drabbar svårt, Din band är tung, ditt gissel hårdt, Din vrede oss förskräcker; Vårt folk förgås, vårt land är dömdt, Vi finna ej ett rum så gömdt, Dit ej din hämnd sig sträcker.
Tider hafva funnits, då äfven du erlade fullt ditt mått, men redan länge har du icke så gjort. Jag har haft tålamod med dig. Qvinna, tror du, att du ensam må undandraga dig? Skynda att fylla äfven ditt mått af tårar." I en skål af demant föllo nu dropparna från rosen, men ack, de nästan försvunno i botten, så ringa syntes de. Qvinnan knäföll i bäfvan.
Blygsel flickan betog, och det nyss lätt klappande hjärtat Drog sig tillsamman förskräckt, och hon kände, hur kinderna redan Tändes af glöd, och hon såg med bäfvan sitt rodnande anlet Blottadt i källan för ynglingens blick. Då seglade vänligt, Färgadt i purpur, ett moln utöfver den speglande böljan.
Hvem skall mig bistå i min nöd, Hvar skall jag söka tröst och stöd, Att jag ännu kan hålla ut Och kämpa till ett saligt slut? O Jesu, du min frälserman, Allena du mig hjälpa kan, Ja, låg all världens skuld mig på, Du kunde hjälpa mig ändå. Säg, att på dig jag lägga får Den blodsdom, som emot mig står, Så vet jag, hvar jag finner fred, Då bäfvan vill mig trycka ned.
Och hon blickar kring med bäfvan, Ser två människor i nejden; Nästa ögonblick i trygghet Sitter hon på Voldmars skuldra. Mellan falkarne i höjden Slutas striden i detsamma, Och med slappad vinge fladdrar Voldmars ädla falk och faller. Segrarn, nu allena vorden, Lyfter sig mot skyn ånyo; Jaga vill han, dufvan söker Med en eldblick än hans öga.
Sin arm liksom i bäfvan Kring flickans lif han slutit, Men, mot hans skuldra lutad, Hon hördes sucka sakta: "O mina barndomsminnen, O ljufva fröjder alla, Du sol i blåa rymden Med dina ljusa dagar, Du jord med gräs och blommor, O källor, floder, sjöar, Förtrogna, dyra vänner, Om jag er aldrig skådat!
Mellan parens rad och dem, som suto, Sökte hon sig först en väg, men måste På det ljusa golfvet fram omsider. Enkel, med en krans af späda, hvita Blommor på sitt lockigt täcka hufvud, Skred hon, nu ett mål för allas blickar, I sin bäfvan framåt, längre, längre, Tills hon stannade vid grefvens sida. Det var Jenny.
När du till detta svarat utan förbehåll, Skall jag ej dölja, hvarför jag dig frågat har. TEKMESSA. En fattig, öfvergifven, hjälpbehöfvande Jag är, en ensam kvinna, som i denna stund Med bäfvan hör en oblid stämmas hårda ord. En sådan är jag. Hvem jag varit? O, den lott, Som mänskans är, jag pröfvat: att lik strandens rö Än böjas af en kulen fläkt, än af en varm.
Dagens Ord
Andra Tittar