United States or Libya ? Vote for the TOP Country of the Week !
När brevet var slutat, vek herr Lundstedt det i fyra delar, fäste ihop det med munlack och bar det i kryddbon, glad i hågen som om han betalat en skuld, kvitterat en räkning, vilken han icke mera behövde tänka på.
Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på missgärning; eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något slags orent smådjur och han så bliver oren och ådrager sig skuld; eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld; eller om någon, utan att märka det, svär i obetänksamhet med sina läppar något, vare sig ont eller gott det må nu vara vad som helst som man kan svärja i obetänksamhet och sedan kommer till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något av dessa stycken: så skall han, när han har ådragit sig skuld i något av dessa stycken, bekänna det vari han har syndat och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer.
Och må den läsas med allvar, ty med allvar är den skrifven. Ingen känner starkare, än den som skall dö, behofvet att vara sann, att aflasta allt hvad han burit på, att bekänna tills allt är sagdt. Hon, som talar här, har känt det, som om denna bikt vore en skuld, den hon hade att betala till lifvet. Hon har velat visa, hvarför hon icke kunde lefva. Hon försvarar sin död, icke sitt lif.
Det är icke romanförfattarens skuld, att dessa flockar för ögat endast skiljas genom ett litet i, men det är under sådana förhållanden en ursäktlig pedantism, om han ber läsaren lägga vikt på denna annars lätt förbigångna skiljaktighet, så att de icke, till harm för dem bägge, förblandas med varandra.
Fruktan att denna skuld en gång skulle komma att indrivas av människor gjorde att han aldrig vågade ha någon ovän, aldrig visa missnöje med något eller någon, aldrig utöva kritik. Han hade av samma fruktan upphört att tala, men hade i stället en mimik, alltid full av förståelse och deltagande, som gav åskådaren illusionen av att Alrik var en mycket meddelsam och sympatisk kamrat.
Kring Golgata breder nu aftonen ut sin stillhet, sin ro och sin frid. Vår Frälsares lidande ändtligt är slut, han kämpat sin smärtfyllda strid. Han druckit den kalk, som hans Fader fyllt i, vår skuld han försonat han köpte oss fri. Han köpte oss fri genom gränslösa kval, som ogärningsman blef han dömd. Hans väg förde ner genom dödsskuggans dal, af Gud han sig trodde förglömd.
"O, Teodor", snyftade Eva och lade sin hand på broderns axel, men tystnade plötsligt. "Nå, än sen då?" Tvekande och förlägen fortsatte hon: "Du bad ju 'Fader vår' i förmiddags?" "Ja, visst gjorde jag det. Men hvad har det med denna sak att göra?" "Bad du då inte, att Gud måtte förlåta din skuld så som du förlåter dem, som göra dig något ondt?
Sen sänd din Anda, som ej mer Mig skrämmer då, men glädje ger, Upplyser, hvad som mörkt mig är, Och, då jag sviktar, kraft beskär. Du skrifvit med din blod så röd, Att du ej vill den fallnas död; Den skriften låt mig ställa mot Nöd, ängslan, skuld och lagens hot. N:o 10. Herrans bön.
De äro således att betraktas såsom helt underordnade personer i dikten, utan ansvar och utan skuld, ja, berättigade till lön inför de makters domstol, som funnit nödigt uppoffra deras jordiska väl för deras faders öfverjordiska och sålunda utkorat dem till försoningsoffer för honom.
Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går oss ännu i dag.