United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Ack, hvad den dagen flyr!" Säga de andra nu. Jag: "Hvad den långsamma är! O, att den ville fly! Kommer ej kvällen snart, Kommer ej nattens ro?" Jag blickar på tärnornas skara, Jag spanar och spanar beständigt; Den skönaste ville jag välja Och sviktar dock ständigt i valet. Den ena har klarare ögon, Den andra har friskare kinder, Den tredje har fullare läppar, Den fjärde har varmare hjärta.
"Oihonna, din läpp är stum, Gif svar", så talte Morannal nu, "Hvi glesnar klangen af svärden? Finns Morvens ära ej mer?" Han sade. I bäfvan gaf Sitt svar Oihonna: "O fader, gläds! Snart, snart är sagornas Hjalmar En blodlös skugga på skyn. Han sviktar, hans hjälm är bräckt, Han mött tre söner af dig, o kung, Han kämpar ensam. I häpnad Står allt vid drottarnes strid.
Eudoxos lägger det i dina händer med fullt förtroende till ditt nit och din lydnad. Eufemios suckade och sänkte ögonen till jorden. Den rättrogna kyrkan väntar sin räddning av Eufemios, sade den utskickade. Ve honom, om han sviker sin ed! Vad skall jag göra? Jag sviktar under tyngden av den börda, som kyrkan lägger på min svaga skuldra.
"Vår kamp blir hård, Man forcerar med framgång bron, Vår förtrupp sviktar i Kauppila hård, Där den trycks af en hel bataljon, Armén är bestört, allt år på sin hals; Hvad order ges, hvad befalls?" "Jo, att ni sätter er vackert ned Och får er kuvert i skick; Och sen ni fått den, så ät i fred, Och sen ni ätit, så drick, Och sen ni druckit, så ät än mer, Där har ni order, jag ber."
Med ett veck af modrens slöja fläktar Nu, just nu, den vakna brodren sakta Från den söfdas kind en tår och varnar Tyst sin moder att ej gråta flera. Genomilad af en rysning, vänder Broderhatarn bort sitt anlet, stunden Är försvunnen åter, och bemanna Måste han på nytt sitt mod, som sviktar.
Nya regioner i hans personlighet ha upplåtit sig för hans medvetande. Han vet mera om sig själf än förut, han är någonting annat än förr. Den lilla romanen är en verklig roman: berättelsen förefaller att ha gifvit sig själf. Den är ett helt och fast verk, den präglas af en långt förd afrundning i både stort och smått. Den har formats med en säkerhet som inte ett ögonblick sviktar.
Och hvitare vågor slå Mot stranden redan, och halfbränd står På branten furan och sviktar För stormens växande il. Dock syns ej ett segel än; Mot svarta molnet i fjärran blott Bryts stundom flyktigt en ljusning, Af måsens vinge en blixt." Hon tystnade, stormen röt Med fullväxt stämma i rymden ren, Och tungt ur djupet i gensvar Ljöd böljans flämtande suck.
Sen sänd din Anda, som ej mer Mig skrämmer då, men glädje ger, Upplyser, hvad som mörkt mig är, Och, då jag sviktar, kraft beskär. Du skrifvit med din blod så röd, Att du ej vill den fallnas död; Den skriften låt mig ställa mot Nöd, ängslan, skuld och lagens hot. N:o 10. Herrans bön.
"Ned, ned, general, er fara är vår", Skrek stormande hela hans kår. Sandels, han rörde sig ej från sin ort, Till sin öfverste talte han stolt: "Är det fruktan, det skriker, ert folk, så förgjodt? Om det sviktar i dag, är det såldt. Men välan, ett försök! Var beredd till affär, På minuten är fienden här."
Dagens Ord
Andra Tittar