United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Under dessa dagar kom jag ofta, utan att jag kunde göra mig klart hur eller varför, att tänka på Elsas och min färd mot havet. Den kom med minnet av min tysta kamp att föra henne till att älska, vad som var mig kärt, och erinringen om, hur jag både lyckats och misslyckats, på en gång eggade och oroade mig.
Hon såg upp från stolen, där hon satt, och i det hon tog näsduken från de våta ögonen, svarade hon med sina skälvande barnaläppar: Döden kan man alltid finna. Han suckade, trött av denna orkeslösa kamp mot en vilja, som han kände vara starkare än hans. Ett ögonblick stod han stilla liksom tvekande så vände han sig tvärt om och gick ut ur rummet.
Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans kraft, som mäktigt verkar i mig. Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
Nu häntydde allt på, att han under natten lämnat pelaren, och att han dukat under för någon fiende efter en våldsam kamp, varav den genom regnet uppblötta marken i grannskapet av grottan bar tydliga spår. Det hemlighetsfulla i tilldragelsen skingrades snart. Krysanteus skyndade att underrätta myndigheterna om händelsens förlopp.
Nu, Dike, är ditt offer redt, förblöder snart Och hvilar kvalförlossadt på ditt altar sen. O ljufva fröjd af döden, när den kröner sist En kamp, som för det rätta kämpats lifvet ut! Hvad vore kungaspiran mig, hvad lifvets lust Af ungdom, kärlek, njutning mot min visshet nu, Att ingenting skall skilja mig från henne mer, Den gudahöga, som jag helgat lif och död.
Medan de kejserliga trupperna företogo denna rörelse, hade nybyggarne uppstämt den gamla älskade stridspsalm, med vars toner de äldre ibland dem och framför alla de stridslystna donatisterna så mången gång under sin stormiga levnad invigt sig till kamp och död för sin tro.
Om och om igen upprepade jag hennes ord, om och om igen genljödo de i mina öron, och ju längre jag tänkte på dem, desto vissare blev det mig, att inom henne fördes en kamp mellan själva begäret att dö och hennes kärlek till mig och våra barn, som befallde henne att leva.
Därpå gick han i säng, och när han kände sig ensam mellan de rena friska lakanen, utan fruktan att någon skulle under nattens lopp komma och störa honom, fann han sig liksom mera självägande över sin person, som en avläggare, den där nu satt egna rötter och var färdig att avskäras från moderbusken och leva sitt liv igenom för sig, i egen kamp, med större möda, men också med större lust.
Men han sjöng om höga minnen, dar, som strålat längesen, Hjältar, gömda nu i grafven, bragder, halft förgätna ren. Det var Finlands kamp, han sjöng om, fosterlandets sista strid, Våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid.
Det var förfärligt att åse hennes kamp, och ännu förfärligare att kanske gå miste om hennes sista ord. Åter böjde jag mig ned över henne och i förtvivlan viskade jag en bön i hennes öra. Då slog hon upp sitt öga emot mig, och jag såg, att hon hörde mig. I en spänning, som om hela mitt framtida liv berott av hennes ord, lutade jag mitt öra tätt intill hennes mun. Då hörde jag hennes röst.