United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon slöt dörren och gick bort lika snabt som hon kommit. En djup suck bröt sig väg ur Fannys bröst. Hon lutade sig öfver bordet, stödde hufvudet mot armen och brast i gråt. Men det var icke alls klokt. Saken gjordes icke därigenom bättre, ögonen blefvo endast svullna och röda. I detsamma hörde hon också till sin förskräckelse främmande komma in i tamburen.
Kan du inte hjälp' mig, som är den ende som kan? Äss, äss, äss. Från fölkätten hördes en dov duns, som då en tung kropp faller mot något mjukt, och det hördes ett par skrällar som av järn, klackjärn mot trä, och det hördes ett halvkvävt skrik och en stönande suck. Sväran lystrade till, hon stelnade i hela kroppen, armarna drogos bakut, fingrarna spretade, munnen gapade, tungan stack fram.
Han sneglade mot sin vilja, rädd att förråda sig, bort mot bokhyllan där hennes två brev låg han drog en lättnadens suck nästan, de hade ju ej innehållit någonting annat än några oskyldig utgjutelser, de förrådde ingenting. Men men i det ena stod det något om att hon ville uppsöka honom här i skogen. Han gick resolut bort och tittade ingen hade kunnat röra breven.
I Minnas sofrum sätt en halfsläckt lampa, Låt sömnen vinka och paulunen svälla, Låt nej, fullända ej din afgrundstanke, nej! Låt tvenne stjärnor mot hvarandra irra Och krossade från sina banor ramla Och världen lossas från sin fasta grundval Och jord och himmel i en suck förgås! Frid, milda afton! Jord och himmel, frid!
Pisksnärten klatschade mot skinntröjan. Raggen rörde icke en lem. Kommer du igen till kvällen? frågade Daniel. Varken i kväll eller morgon, svarades. Den resandes huvud föll bakut och tung, gurglande suck steg mot himlen. Ocken var det som for? sporde Raggen. Daniel svarade: Länsman i Stenshult.
För bönens suck går himlen opp, För sorgen själf har jorden hopp; För mig det blef min kärleks lott Att tvifla och att tråna blott. Kom, gode främling, sätt dig ned Och hylla vid mitt tjäll, Stör ej den tysta nejdens fred I denna lugna kväll! För sorgen ljuf dess stillhet är, Ett brustet hjärta vakar här.
Han frågade i viskande ton, ty han kände sina presbyterers och diakoners uppövade hörsel han frågade, om prokonsuln fått befallning från hovet att taga huvudet av arkonten. Annæus Domitius svarade på denna fråga med nej, i det han smålog och lekte med sin halskedja. En suck lättade Petros' barm, ty biskopen hade verkligen fruktat tillvaron av en sådan befallning. Dess bättre, sade han.
Ja, Jerusalems portar stå öppna! upprepade torparen halvt förvirrad och gumman ropade: Håhå! Håhå! Prästen såg god verkan av ordet, eldades därav och fortsatte: Backe upp och backe ned, gubbe och käring, bär det! Samma väg ha vi alla, samma vånda och leda, suck och gruvan, gråt och sorg, synd och skam, sår och sveda. Men fördömd och evigt dömd är den, som stöter sin felande broder från vägen.
Tystnaden bröt med en suck dock omsider den tjänande tärnan: "O", så sade hon, "säll må jag skatta mig arma, som ingen Gosse begärt, som känner ännu mitt fattiga hjärta Klappa för egen nöd och för egen lycka allenast. Sitter jag ensam, kan jag en gång väl gråta af ledsnad, Tycka att dagen är lång och sakna en vän till mitt sällskap; Bättre dock ledsnadens tår än den frätande sorgens och orons.
Ofta, när i furans krona Fläktar fara, vindar hvina, Sänder jag från denna klippa Tyst min tysta suck att flyga: O min ende, kom tillbaka! Kanske, fast så svagt den ljuder Har likväl den starka vingar, Kan som svalan klyfva vinden, Genom rymder nå min älskling Efter kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden.