United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det fanns hos henne någonting av honom själv. I hennes kappficka låg ett kuvert med 100 sorterade frimärken. Och dem hade han gett henne ... Hon hade gått sin väg. Han såg efter henne, snabbt och skyggt. Hans kinder brände. Och med en djup suck gick han långsamt hem. Men då de träffades nästa torsdag, sade Rose: Hör du, Stellan. Ja har alla de där frimärkena.
Genom att för hvarje dag spara in något öre af de mjölkpenningar han fick af sin mor hvar morgon, kunde han skaffa sig litet postpapper jämte de allra näpnaste små kuvert. På papperet textade han så prydligt han kunde alla de bibelord, som gjort honom själf godt och på hvarje kuvert skref han dessa ord: "Tag och läs, hvar och en som går förbi".
Drucken till hälften, började han bli vek till sinnes, han rev ett blad ur anteckningsboken och började med blyertspennan ett brev hem. När han skrivit en stund, påminde han sig att han en gång förr rivit ett blad ur anteckningsboken. Det var på “Konungen“, Lisa hade skaffat ett kuvert. “Ända sen i går natt kan jag ej leva utan er “
Gång på gång hade han satt sig ned för att skriva något till henne, och han hade grubblat och tänkt och icke funnit några ord. Och då han äntligen fått ett brev färdigt, fyllt av ånger och bittra självanklagelser, läste han igenom det, en gång, två gånger, lade det i ett kuvert och bröt upp det och läste det på nytt och brände det vid ett ljus. Hur går hennes dag?
Hanna hopkramade brefvet och kastade det i kakelugnen. Derpå inlade hon vexeln i ett nytt kuvert och skref följande rader till svar: „Fru Karin Meilert. Jag sänder eder vexeln tillbaka, emedan jag icke tänker komma till eder. Minnet af min mors sorg står som en mur mellan eder och mig“. Hanna Rappe.
Jag, som var sju eller åtta år, representerade min faster och var vitklädd och hade en blomkrans på håret och en stor blomkvast i handen och i blommorna ett kuvert med pengar. Närmast efter mig kommo alla gårdens honoratiores, förvaltaren och bokhållarna, rättaren och kusken med hustrur, hushållsmamsellen och kammarjungfrun.
"Herre Gud!" suckade Maja Lisa och förde det till doktorn. Läkaren skref på kortets frånsida: "Vänd dig till andra. Fru Karell ligger svårt sjuk." Kortet lades tillbaka i samma kuvert och lemnades åt gossen. Men Alma fortfor att sakta sjunga: "Döda ben, döda ben, Herrens nåd har vändt sig bort." Läkaren ombesörjde isbaddning på hufvudet och ordinerade medicin.
Han hade redan en hel garderob full med leksaker, han tröttnat på, men vilka han vårdade med kapitalistens starka känsla av att ingenting bör förfaras. Han stod och såg i Antonia Perssons ena fönster och där alldeles nere vid rutan lågo några kuvert, på vilka det stod: 100 sorterade frimärken: 35 öre, 200 sorterade frimärken: 60 öre, 500 sorterade frimärken: 1 kr. 25 öre.
Han fick en idé, han rev ett blad ur sin anteckningsbok och skrev med blyerts: Ända sen i går natt kan jag ej leva utan er. När och var får jag träffa er? Ni vet vem. Ett kuvert! Monna Lisa, ett kuvert! Och Monna kom vaggande med ett litet blågrått kuvert. Det är utav mina egna. Skriver han kärleksbrev? Hon log ett saligt förstående leende.
Han kom emellertid ofta tillbaka till Antonia Perssons fönster för att se om frimärkena fortfarande funnos kvar. Och det gjorde de. Och när han nästa gång gick till danslektionen och mötte Rose ute i kapprummet, kände han, att någonting fattades. Han skulle ha haft någonting i sin hand eller i sin kavajficka, ett kuvert med 100 sorterade frimärken.