United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så lugnade hon sig åter och grät sakta vid min skuldra. Hon visste, att han just nu hade ekonomiska svårigheter och lefde i oenighet med sina föräldrar; att han var nedtyngd och orolig. Men han talade aldrig därom. Han kunde smeka henne och skämta med henne men hon törstade efter att vara någonting mera för honom bara som en trogen, vänlig hund.
Djäknarne följde bakom tåget och stannade i förstugan. Dörren mellan denna och rummet var öppen. Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand på korporal Brants skuldra, nu är auktionen slut. Jag kommer för att fråga dig, var du ämnar sova i natt. Brant vände sig om, rätade sig stolt och svarade: Jag skall i natt måhända sova lugnare än ni, herr patron.
Jag hör ett tal som är mig nytt: »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen. I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela. Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig! Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Jag fattar om din skuldra, vakna, gif mig ljus! Hvem är du? DEN SKEPPSBRUTNE. Ha, du är allena, sviker mig Mitt öga? Slaf, hvar äro dina hjälpare? Jag ser blott dig. LEONTES. Då ser du rätt och gäckas ej. Så dö! LEONTES. För dig? Vansinnige, är det den tack, Du för ditt lif betalar åt din räddare? DEN SKEPPSBRUTNE. Ve er, förrädiskt knutna lemmar, falska arm, Hvart har din styrka vikit?
Famnad af ynglingens arm, stod skön i den bleknade kvällen Flickan och lutade tyst på hans skuldra sitt lockiga hufvud; Men då hon märkte sin bror och han nalkades, räckte hon honom Leende handen och strök en tår ur sitt lyckliga öga.
Så han tänkte och vände sitt ord till den gamle och sade: "Hade jag nyss fått stå vid ert knä, högvördige pastor, Smekt af er vänliga hand och lutande lätt på er skuldra, Hade jag trott mig höra min far, den saknade, tala. Sådan satt han också och talte om flyktade dagar, Talte med tårar ännu om en vän, som delat hans barndoms, Delat hans ungdoms glädje och sorg, omistlig i båda.
Det var hans leende. Inte tar han det som skällsord, eftersom han liknar sig vid människosonen. Han har ju sin kärra, han, och kan bju tusen banko för en hemmason åt dottern. Han tassade tillbaka till fållbänken, drog upp fötterna, tog av strumporna och började karva tårna med en täljkniv. Mor i Sutre gick fram till Träsken och lade handen på hans skuldra. Men han sköt henne saktmodigt åt sidan.
Och hon blickar kring med bäfvan, Ser två människor i nejden; Nästa ögonblick i trygghet Sitter hon på Voldmars skuldra. Mellan falkarne i höjden Slutas striden i detsamma, Och med slappad vinge fladdrar Voldmars ädla falk och faller. Segrarn, nu allena vorden, Lyfter sig mot skyn ånyo; Jaga vill han, dufvan söker Med en eldblick än hans öga.
Hon gick bakom hans stol, där han självsvåldigt satt tillbakalutad med armen hängande över stolsryggen, och lade lätt sin hand på hans skuldra. Du talar om mörka, trista morgnar, om en arbetsdag, som begynner.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig. Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom. Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra? Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?