United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Försök, herr pastor! En dåb på gås? Den äter man excellent. Det är Dolgoruki, som brådskar igen; Ett glas till hans ära, min vän!" Men budet talte: "Herr general, Får jag bringa tillbaka ett svar?" "Jo, säg Fahlander, att bron är smal Och att batterier han har. Han må hålla ut där en timme, en half. Herr pastor, kotlett af kalf?"
De väntade ännu några minuter, lyktans fladdrande låga glittrade i deras ögon. Slutligen öppnades krogdörren och Benjamin Hagelin trädde ut. Gula Rosen följde honom nedför trappan och lyste med ett ljus i glaskupa. God natt, Benjamin. Gud vare med dig. Även med dig, svarade Benjamin Hagelin. Han gick över gatan, på bron stannade han ett ögonblick och stirrade in i mörkret.
Jag kom dit en gång med en motorbåt, och då jag gick i land, mötte han mig på bron. Vi kände strax igen varandra. Jag följde honom upp till stugan, men han var mycket rädd att jag skulle äta upp hans mat för honom. Han behövde inte ha varit rädd det var rå strömming och några kalla potatisar. Då jag var 6 månader kom jag till en ung målare. Han fick mig av min första husbonde.
Släpp ingen djäfvul öfver bron, håll ut en stund ännu! Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss. Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss."
»Misten», svarade Lotta och såg bort ... det betyder regn om afton, men om morgon betyder det vacker dag.» Nu hördes hofslag borta vid bron, och en piskas skarpa smäll skar genom aftonens tystnad.
Vid Hennepin- och Washingtonhörnet tittade jag pliktskyldigast efter Rosén, men han var inte där. Tydligen hade han, enligt överenskommelse, farit med föregående vagn, och eftersom jag hade all anledning förmoda att han skulle hitta hem ensam, for jag bekymmerfritt vidare nedför avenyen, på den långa bron över Mississippi och vidare framåt den oändliga Central-, mot 18:de avenyen.
Men vi ska läsa Gud som haver. Den kan Gusten med! sade gossen. Och så läste de "Gud som haver" flickan flytande och med "betoning", gossen stapplande och utan att komma till slutet. Han ville börja om från början igen. Men flickan tyckte, att det kunde vara nog, hon tog lillebror och spaden och släpade dem över bron. Och därmed var råttkriget slut.
Där låg Paris! Gråblå och tjock, med lösa isstycken vid bräddarna, flöt Seinen på bägge sidor om bron, och där på andra stranden, mittemot såg hon stora slottsbyggningars mäktiga stenmassor och de avlövade träden i parker och trädgårdar. Hon hade hört, att de kallade bron mittemot för Pont Royal .
Han lät Edmée gå med de andra, utan att ge henne något tecken, att de senare skulle mötas. Förtvivlad och förstämd kom hon upp på sitt rum. Hon öppnade dörren till den lilla, mörka trappan i muren och kunde då höra, hur han gick därnere i biblioteket, fram och tillbaka ut på bron och i trädgården in igen. Nej, hon kunde icke uthärda längre. Han fick bli så ond han ville, men hon måste se honom.
Flickan tog fram ett tidningspapper, svepte den döda råttan däri och lade henne i lådan. Hon är allt söt ändå, stackars lilla råtta, sade gossen. Flickan tog lådan och bar den över bron ut på åkern. Hon satte ned kistan och började gräva i jorden. Varför ska hon begravas? frågade gossen. För det är synd om'na, sade flickan. Ska vi ösa vatten på henne? frågade gossen. Nej, det är bara när en döps.