United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !
På alla sidor om vägen rann blod, jorden skalv och dånade, mitt i larmet kom ett expresståg körande, det stannade, de steg in i vagnen, det satte sig i gång, de var räddade, de sjönk ned på en soffa och höll flämtande varandras händer, hårt, hårt, aldrig skulle de skiljas mer.
Dom vardt väl rädd när vi kom på dom så snart, för dom trodde väl vi skulle stanna i bröllopsgårn hela natten." "Som vi kom, så hörde vi Gullspira låta så underligt. Pojkarna skrek 'buss, buss'. Den där elaka gråhunn var det, som just rusa, i tage att illbita Gullspira", meddelade Maglena flämtande. "Men dom vardt rädd när jag kom", föll Månke med i talet.
Efter en tämligen orolig natt hade hon stigit upp i otta, fylld av en viss flämtande energi, som tagit sitt första uttryck i kammarjungfruns utsändande. Flickan hade i likhet med Noaks tredje duva icke återvänt, och ehuru den lilla nåden alls icke ägde en fröken Alexanders divinatoriska snille, måste hon likväl ana en olycka. Och förtretligheterna hade följt varandra slag i slag!
Natten på fjellen, ni?», »benade» så af på sitt håll och vi på vårt, nådde fiskarhyddan och funno båda våra kamrater ligga flämtande af förtjusning i en säng med två lakan. I fiskarhyddan.
Här sutto vi, när dagens sol lyste, när regnet därute föll, och när nattlampan inne i sjukrummet spred sitt svaga flämtande sken över den vita bädden. Och lille Sven själv, han, vilken våra blickar sökte, som våra tysta samtal rörde sig om, och som vi hade slutat med att önska befrielsen från alla plågor!
Hvad ha de gjort henne, Gud, hvad ha de gjort åt mitt barn? skrek hon, så utom sig af förfäran, att hon ej kunde röra sig ur fläcken. Gör i ordning en säng, Lena, sade Hanna befallande ehuru med flämtande andedrägt. Vi ha ej tid att gråta
Han försökte gå ifrån honom, men ynglingen följde flämtande och rörde vid hans rockärm. Fabrikörn bara en sak till. Är det fabrikörns allvar att madam Ekman ska bort från Tre Remmare? Bort! skrek Broms. Hon har stulit Ska inte fabrikörn ha någon barmhärtighet Jag? Jag? Jag, som kunde ange henne Är det fabrikörns allvar? Så sant jag lever, svor J. A. Broms för tredje gången denna dag.
Magdalena ligger på sin hvita kudde med flammande rosor på kinden och flämtande bröst. "Johannes, lofva mig en sak", säger hon plötsligt. Han nickar. Han har lärt sig hålla mycket af sin lilla vän och lärarinna, men han blygs att säga henne det. "Försök att bli god och snäll, Johannes, framför allt mot din mor. Men var inte stygg mot andra heller.
Pilar susade från bågsträngar; de träffade henne ej, men hon hörde deras dödsbådande vin och flydde... flydde så fort den flämtande barmen tillät. Ännu länge hörde hon bakom sig förföljarnes steg och rop; det var dock måhända endast blåsten, som nyss börjat jaga i skogen. Stundom stannade hon förfärad, ty mörkret gäckade henne och lät henne i varje besynnerligt formad buske se en fiende.
Han vred huvudet åt vänster: pojkarna förföljde i halvcirkel den fulla busen. Ingen lade märke till honom. Plötsligen satte han i väg hemåt. Han sprang som den, som springer för sitt liv. Han hade ej tid att se efter, om någon förföljde honom. Han stannade ej, förrän han stod flämtande utanför tamburdörren där hemma och sträckte sig upp för att nå ringklockan.