United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty samma natt bröt in i tältet, där jag låg, En svärm af deras trogna, som med dolkars hot Mig tvang att ljudlöst följa. LEONTES. Till Atriden, säg? TEKMESSA. Nej, till ett skepp, vid stranden färdigt, där ombord Vi stego, seglande i långa dagar sen På hafvets vida slätter, hvart, vi visste ej. Omsider nåddes målet. Jag blef förd i land; Men hvilket land!
Klockan slog half nio. Den slog nio. Så steg han upp och slog tungt sin hand i bordet. Hon spratt till, skrämd. Hvad är det, spektor, har något händt? hon vågade knappt tala. Om en stund kom der fram ifrån honom ett ljud som ett hot eller en förbannelse. Han svor en ed och slog ännu en gång i bordet.
Segrat har Mahomas fana, Portens hjältehär: Osmans son kan ej betvingas, I triumf till segrarn bringas Ryska fångar; Striden ändad är. Se den bleka, sorgsna skaran! Svärden, dödarne och faran Gick den lugn emot; Nu, en slaf, i bojor vorden, Ser hvar kämpe stum mot jorden En bland alla Blickar opp med hot. Vakter kring hans bana stoja, Fruktad än i segrarns boja, Går han stolt sin gång.
Hans grep honom i armen, icke särdeles hårt men med ett grepp, som föreföll gubben olösligt. Han sa: Husbond kommer icke hem. Åter stod de en stund tysta. Gruber gjorde icke något försök att slippa lös. Hans tankar blevo hastigt klara och besinningsfulla. Han insåg att han med våld eller hot ingenting förmådde.
Alla betraktade strax med förvånade blickar den gamle: Ty så var han att se som ett åskmoln, när det på fästet Tågar i rodnande prakt och kyler den kvalmiga dagen. Hotfullt stannar det då omsider; den fjättrade viggen Bryter sig lös med dån och bestrålar det yppiga regnets Genomskimrade skur; men odlaren häpnar och fröjdas, Skådande himlen i hot och den tvinande tegen förfriskad.
Den ryska härens öfvergeneral Var krigarn, ingen ringare person; Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal Med hot i min och ton: "Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut, Oss tillhör landet nu med vapnens rätt; Dock kämpa landets söner som förut I Sveriges här för det.
Vid en flickas fönster stod en gosse Trenne långa kvällar på hvarandra, Klappade och bad att dock bli insläppt. Första kvällen fick han hot och bannor, Andra kvällen fick han ord och böner, Tredje kvällen fick han fönstret öppnadt. Under strandens granar lekte gossen Vid en vik af den besjungna Saimen.
Förgäfves, sen den djärfve fiskarynglingen Spridt ryktet, att Eurysakes var anländ, har Min fader jag bestormat, bedt om skonsamhet För Ajas' son, vår återkomne härskare. Förgäfves! Böner, föreställningar och hot Med gudars hämnd och vrede, ingenting förmår Beveka nu den aldrig svårbevekte förr.
Han svarade dem: »Tilltvingen eder icke penningar av någon, genom hot eller på annat otillbörligt sätt, utan låten eder nöja med eder sold.» Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias.
Nu följer ett enskildt samtal mellan Lucrezia och hennes gemål, under hvilket hon med både smicker och hot försöker beveka honom att lössläppa Gennaro. Don Alfonso förblir obeveklig och befaller sluteligen, efter ett osminkade yppande af sin verkliga sinnesstämning mot sin maka, henne att välja mellan att räcka Gennaro förgift eller se honom nedstötas. Gennaro införes åter.