United States or Aruba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om han förut saknat någon anledning till självprövning och undersökning av den känsla, som han hyste för den sköna romarinnan, var han nu fullkomligt invaggad i säkerhet, sedan han under en bikt för Petros omtalat sitt förhållande till henne och denne gillat det, emedan det var ett band mer hans sinne och ett föremål, som tog i anspråk den ömhet, som han möjligen annars skulle riktat sina fränder.

Men hon förstod att denna bok var som en sista bikt af en menniska, som gått under och hon ryste till vid tanken att denne mans lifsöde också skulle bli hennes sons. Detta toma, förslappande ur-famn i-famn, med köpta smekningar, utan en gnista af något mer än det, som flammade upp för stunden och som slocknade utan att lemna efter sig ett solgrand värme.

Och jag skall kunna skrifva min roman om kvinnan, som dog af att ha varit en leksak för den man, hon älskat med hela sin lidelsefulla själ. Den dikten skall bli min bikt. Och om jag får bref, svarar jag blott: »det finnes människor, som glida undan, ingen håller dem kvar. Jag tror, det är trofasta naturer, fast lidandet kan bli svårt, att de icke uthärda »

Fru Helena yppade för priorn sitt bekymmer över herr Erlands tillstånd och rådslog med honom om vad som borde göras till hans räddning, ty ögonskenligt var, att detta svårmod förde honom med brådskande steg mot graven. Priorn beslöt tala öppet med riddaren och ålägga honom en fullständig bikt. Vilar en synd din själ, min son? Eller vad är det, som gör dig förtvivlande? Ruva icke din smärta!

Och den läsas med allvar, ty med allvar är den skrifven. Ingen känner starkare, än den som skall , behofvet att vara sann, att aflasta allt hvad han burit , att bekänna tills allt är sagdt. Hon, som talar här, har känt det, som om denna bikt vore en skuld, den hon hade att betala till lifvet. Hon har velat visa, hvarför hon icke kunde lefva. Hon försvarar sin död, icke sitt lif.

hände det en afton, sedan en mystisk bikt, ett svärmiskt samtal och läsningen av glödande kärlekssånger till Kristus och Maria följt varandra, att Eusebia och Klemens nedsjönko bön vid sidan av varandra och att, i övermåttet av deras känslorus, deras läppar möttes, Klemens visste icke huru, i en kyss.