United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !
De äro således att betraktas såsom helt underordnade personer i dikten, utan ansvar och utan skuld, ja, berättigade till lön inför de makters domstol, som funnit nödigt uppoffra deras jordiska väl för deras faders öfverjordiska och sålunda utkorat dem till försoningsoffer för honom.
Intellektualistisk är också den synpunkt, ur hvilken han vidgar och riktar ändamålsenligheten. Han fattar denna som ett till sitt väsen moraliskt begrepp. Här sluter sig kedjan, åskådningen har afrundats till en helhet. Lifvet är rörelse, starka makters spel. Lifvet i rörelse och kamp betecknar skönhet.
Han, den unge vikingen, kunde blott sålunda dragas till henne, om det icke skulle ske genom en blind nyck utan rimlighet och sanning. Alltså, hon blef skön, vi äro berättigade att föreställa oss det, i högre makters vård och efter deras vilja, emedan hon blott såsom sådan kunde af Hjalmar blifva bemärkt och sökas.
Jag erinrar i synnerhet här om hvad redan förut blifvit antydt, att Oihonnas uppträdande i Morven icke bör betraktas som en tillfällighet, utan som en afsiktlig styrelse från de makters sida, hvilkas storhet och seger var förbunden med Hjalmars.
Se skall dock hans öga ännu, Förrn högens natt hans flyktiga storhet gömt, Eviga makters lek med spotska, Trotsande jordbarns löften af bubblans tyngd. Han, skaparn af lycka och sed, Skall se en dag, när, fläckad af brott, hans ätt Slocknar i blygd, hans son, den ende, Sluter som brud sin syster i eldad famn'."
Bort han smyger, som om här han kände Af försvurna makters spel sig omhvärfd, Vill i skogens djup i frihet andas Några stunder och med stadgad seger Öfver hjärtats uppror återkomma. Knappt så långt han hunnit, att af bäcken, Från hvars strand han nyss sin vandring börjat, Sorlet mer i kvällens lugn ej hördes, När i ödsligheten oförmodadt Af en syn på nytt han öfverraskas.
Var i högre Makters vård den gamle? När han hopplös Nu mot fästet höjde ögat, syntes Klar en högblå rand emellan molnen, Ljusets förebud. I kyrkan skulle Sången börjas; på den öde holmen Drog ock nu den första vindfläkt andan Mellan löfven, och den första lärkan Flög, af dagern väckt, mot skyn. Försvunnen Var naturens dvala snart. På toner Följde toner nu, och nya stämmor Vaknade i dal, i höjd.
Det vill nästan se ut, som om han tänkt på ett ingripande i verldsutvecklingen från öfvernaturliga makters sida men hur går det då med det påstående, han strax förut med så mycken tillförsigt uttalar, "att naturen reglerar sig sjelf."
Dagens Ord
Andra Tittar