United States or Micronesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Man kan", svarade den gamle, "med världen mena allenast det, som är fallet och förtappadt; men man kan också med den mena Guds heliga och försonade värld, såsom man med ordet kan förstå den döda bokstafven, men äfven andans ord." ungefär erinrar jag mig hans uttryck, förstod jag dem åtminstone.

Ingeniören drog munnen: »Jag använder mitt förnuft och är ej rädd för logiken.» »Men har ju hela världen hållits för narr!» »Af vetenskapen ja. Men världen vill bedragas, det skadar ju inte mycket. Emellertid är det bara litet förargligt, att alla våra efterkommande skola skratta ut oss grundligt.» »Detta påminner ju om Cooks nordpolsfärd.» »Å det är mycket det erinrar om

En recensent, erinrar jag mig, beundrade den underbart klara blicken i naturens hjerta, det, liksom af en hemlig sympati med naturens vetenskap, divinerande sinnet, och anmärkte att det måtte varit ett verk af den bortgångnes sednaste dagar, kanske redan själen kände en närmare frändskap med anden i naturen.

Dock måste han härvid ofta gifva en ren och odlad smak grofva örfilar och sväfva mellan den retoriska flykt och platthet, som redan starkt erinrar om Lohenstein. Steget tages omsider fullt ut af seicentisternas efterhärmare. Man ville hafva en fantasirik och liflig skaldekonst, men också återföra den från gatans råheter till ett städadt och sirligt, efter tidens smak förnämt manér.

Det är märkvärdigt i alla fall, sade nämndemannen och tummade den gula fotografien av den mördade; det förefaller mig underligt, när jag ser denna här bilden och erinrar vad medicinalrådet skrev om det han kallade brottslingstypen: oproportionerligt litet kranium, skevögdhet, brist symmetri, öronen för stora och utstående. Och vet doktorn vad: jag kände mänskan i livet.

Jag erinrar i synnerhet här om hvad redan förut blifvit antydt, att Oihonnas uppträdande i Morven icke bör betraktas som en tillfällighet, utan som en afsiktlig styrelse från de makters sida, hvilkas storhet och seger var förbunden med Hjalmars.

Får jag besvära bror att torka av sig i tamburen, det är nyskurat och... Det var alltid nyskurat! Han tog fram en cigarrlåda. Tack, röker du inte själv? Nej, aldrig! Å! Men skall inte jag förstöra dina gardiner! Gör ingenting, du kommer inte hit för att röka. Du är bitter. Ånej! Jag erinrar mig, förlåt mitt propos, min första termin.

Orden: "Han äter rent bröd året om" och: "Han är bottenrik" äro därstädes liktydiga. Jag erinrar mig tvenne tillfällen, denna nöd mötte mig i högst sårande gestalter. Jag kom vid en jaktfärd in i ett pörte för att hvila. Stugan var full af barn, utom äldre och yngre fullvuxna personer.

Jo, sådan du är, med hela den förlorade sonens liv bakom dig, men inom dig ångern, framför dig ett nytt liv och ovan dig dina fäders Gud. Reverende domine episcope , svarade främlingen, återtagande världsspråket, du har sagt det, och jag tackar dig, att du åter erinrar mig vem du är och vem jag är.

Ty ett faktum är, att en personlig sympati af detta slag inte alldeles sällan spelade in, ja, det hände till och med, att den tog formen af en särskild känslighet jag erinrar om den berättelse, med hvilken boken fick sin något vemodigt stämda final.