United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gumman vaknade opp av stöten och tittade yrvaken på klockan, varför Carlsson tog om amen en gång till med litet garneringar »i fadrens, sonens och den helige andes och för Jesu vår frälsares skull».
Hvilken motvilja, hvilken leda jag får för dig!» »Ar det så? Låt oss då gå hvar åt sitt håll. Den saken är enkel», sade modern i det hon reste sig från bordet med ett lugn som stack alltför bjert af mot sonens bitande bitterhet för att kunna vara naturligt. »Så säger du med munnen», fortfor han i det han förgäfves sökte anslå sin kallt sarkastiska ton. Men rösten darrade.
Som madamen satt i orubbat bo och sannolikt skulle leva ännu i många år, minskades sonens utsikter att komma till sitt eget; och hans ställning på gården komme efter detta att bli väl mycket lik en drängs, och detta under den förre nyss inflyttade drängens förmyndarskap och goda vilja.
Hon hade sett menskliga känslor i sonens ögon, hon hade sett hans ansigte lysa upp af menskligt intresse och mensklig värme. Den konstlade kylan hade smält. Han var räddad. Han skulle icke gå förlorad. Fru Zimmermann halflåg i sin bekväma stol; hon hade en af sina mörka stunder.
Men ju längre hon kom dess tydligare såg hon att alla de argument hon kunde samla upp icke skulle förmå att i ringaste mån förändra eller modifiera sonens mening. Från dessa blad slog der emot henne samma trista, glädjelösa stämning, samma trötthet, samma brist på tro, samma likgiltighet och samma kyla, som från hans eget väsen.
Nej, redas skall Leiokritos en graf också Invid hans sons, min hätska oväns vid min väns, Och gömmas skall med båda ock i mullens djup, Hvad kämpar älska att i griften äga än, Den trogna vapenskruden: pansar, svärd och hjälm. En vård, konstnärligt formad, skall jag ställa sen På fadrens som på sonens graf, med bådas namn Och äreskrifter huggna in i marmorn djupt.
Det knackade på dörren och Molly kom in med posten; bland tidningar och korrektur såg hon strax de två bref hon väntade: från William och från Alma. Hon bröt först sonens bref och läste; Köpenhamn den 12 maj. »Min mor. Så fort jag satt mig in i ställningar och förhållanden här, hyrt rum etc. reste jag till Lund.
Hon talte så och dröjde; en hämmad tår Bröt våldsamt fram och föll på den stoltas kind, Och nu hon tog den nattliga sonens hand Och höjde, lik en bedjande, än sin röst: "Du är, fast mörk, min Dmitri, min ende nu, På dig allena hvilar vår ädla ätt, Förtvifla får du icke, förloras ej, Så nämn din andra stjärna, din kärlek nämn!
De båda kvinnorna, som för så kort tid sedan känt sig som mor och dotter, sågo hvarandra nu i ögonen med trots och hat och vexlade ett handslag kallt som is. Fru Zimmermann hade allt i ordning till afresan men ville först afvakta sonens svar på hennes bref. Det dröjde.
Hans beläsenhet, hans beresthet och hans otroliga förmåga att vinna menniskor gjorde att han hade många vänner framstående män och han korresponderade gerna.» »Nå! Det stämmer med den föreställning jag gjort mig om honom.» Det låg en nyans af vanvördnad i sonens ton. Hon såg på honom som om hon icke rätt förstått hvad han menade.