United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Småningom återvann han hela sin forna makt öfver hennes själ, blef åter hvad han varit, medan han förberedde henne till den första nattvardsgången, och ännu mera; ty när hon nu jämförde honom med de män, hon sedan träffat, växte Johannes Tibell till en riddare utan fruktan och tadel, en korsriddare med andans flammande svärd i kamp mot mörkrets härar.
Och finns en qvinna med Andans ljus, En Profetissa i Jacobs hus, Hon träde fram och med kastad slöja Sin stämma må till en lofsång höja: Hel Judas Horn och Hans oväns fall! Hel, Bild af Hjelten, som komma skall! *Som komma skall!* Och röstens Döttrar i klippans hall Upprepa skola ännu de orden, Och himlen fyllas deraf och jorden!
"Man kan", svarade den gamle, "med världen mena allenast det, som är fallet och förtappadt; men man kan också med den mena Guds heliga och försonade värld, såsom man med ordet kan förstå den döda bokstafven, men äfven andans ord." Så ungefär erinrar jag mig hans uttryck, så förstod jag dem åtminstone.
Det knackade. I stället för pastor Mielk kom der en annan andans man, åtföljd af sin adjunkt. Herrarne bockade sig och började sina frågor. Pastorn hade antagit en gråtmild, sorgsen och beklagande ton, som Josefina alls icke tyckte om. Med hvad sysselsättas dessa arma qvinnor? Med arbete, hvad annars? Jag trodde med bön och sång. Jaså, pastorn trodde det! Det skulle vara skönt! Med bön!
Dock mer, ja, utan likhet mer, Än jordiskt sinne känner, Än öra hör, än öga ser, Förnimma här Guds vänner; Med andans syn Guds helga råd, Hans löften och hans lagar, Hans kärlek, vishet, makt och nåd De skåda alla dagar. O jämmer, att så mycket godt Så många här förspilla, Som framgent gå den väg, de gått, I lustar, rus och villa! Hvad söka de, hvad vinna de Uti sin syndayra?
Så låt ditt hjärta öppna sig För Andans nåd, som söker dig, Låt honom bli och bo dig när, Och räds ej, fast du syndig är! Han skall nog rena själf sitt hus, Sin boning göra glad och ljus, Han, som oss tvär i dopets flod Och helgar genom Jesu blod. N:o 199. Läroämbetet. Nu fröjde sig den vida jord Af Herrans nåd och helga ord, Förspordt i hans apostlars röst Och kungjordt oss till evig tröst.
De komma, vedergällningens dagar! Israel skall förnimma det. Såsom en dåre står då profeten, såsom en vanvetting andans man, för din stora missgärnings skull; ty stor har din hätskhet varit. Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud; för profeten sättas fällor på alla hans vägar och utläggas snaror i hans Guds hus. I djupt fördärv äro de nedsjunkna, nu såsom i Gibeas dagar.
På hösten friade han fromt och högtidligt, som det anstod en andans man, en kväll då Elsa följt honom ett stycke på vägen till Tibble öfver åsen. Ingalunda föll det honom in att försöka vinna henne med öfverrumpling, nej, han framställde blott sitt förslag med en röst, som darrade af undertryckt känsla, och bad henne rannsaka sitt hjärta!
För ville de lärde sköta sin sak så fanns här inte så mycket elände till som jag intet vill taga uti med en lång tång om di så slänger han efter mig på en lansväg. heller att jag vill säga ett andans ord om en sådan person därtill håller undertecknad sig för god. ps om att namnet icke bliver utsatt högaktningsfullt Er. Is. Johansson , Färlöv.
Hur ljuft det är att komma Till Herrans tempelgård, Där trogna själar blomma Som liljor i hans vård! Man ser de skära kalkar För Gud där öppna stå, Och himmelsk dagg dem svalkar, Att lif och kraft de få. Hur kärt, i Andans enhet Att dem tillsammans se I trohet och i renhet Åt Herran offer ge. När de Guds lof upphöja På denna fridens ort, Hvem vill då ute dröja Och stanna vid dess port?