United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och hon tog sin son med sig, och Achior dolde dem hos sig. Men Israels barn förtröste uppå Herran och befästade sig på bergen och i städerna och fastade och bådo till Herren Israels Gud. Och det vardt sagdt Holofernes, att Israels barn rustade sig och ville värja sig, och han förgrymmades svårligen och frågade hvad folk detta var och hvarpå de hade sin lit.
Grålle bar från eget stall sitt damm i världen Och sitt sot på näsan Spelt från egna härden. Där de syntes så alltjämt i trängen sist, Är det säkert, att på skratt var ingen brist; Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran Hur den gamla hölls på lasset, vete Herran.
Ty lik det regn från Hermon går, att ned på Zion dugga, Så salighet af Herran skall Din hjessa öfverskugga. Din Fader bugande skall gå Dig på Din stig emot, Din Moders söner falla ned till jorden för Din fot.
Som en brudgum fram han träder, Ler och gläder, Tröttnar och till hvila går; Nästa dag han syns med samma Väg och flamma Som för tusen, tusen år. Vill du lifvets visdom finna, Vill du vinna För ditt hjärta frid och tröst, Lyft mot Herran i det höga Upp ditt öga, Se hans verk och hör hans röst!
Hur ljuft det är att komma Till Herrans tempelgård, Där trogna själar blomma Som liljor i hans vård! Man ser de skära kalkar För Gud där öppna stå, Och himmelsk dagg dem svalkar, Att lif och kraft de få. Hur kärt, i Andans enhet Att dem tillsammans se I trohet och i renhet Åt Herran offer ge. När de Guds lof upphöja På denna fridens ort, Hvem vill då ute dröja Och stanna vid dess port?
Bort då all ängslan ur mitt bröst! Att tro på Herran är min tröst; Min Gud är ej en annan Gud Än den, som väfver blommans skrud; Är han så blid, Har han så tid, Hvi vill jag sörja för min frid? Ej hjälper dock min egen makt, Om han ej håller om mig vakt; Så lägger jag min omsorg gladt På honom både dag och natt. Han sörjer för Att ondt ej rör Den själ, som honom helt tillhör. N:o 348.
O hvilka svåra dagar, O hvilken sorgens tid! Då hördes världens lagar Mer än Guds stämma blid; Hans löftes fasta grunder Fick man ej bygga på; En samling mänskofunder, Ack, den var bibel då. Välsignad vare Herran, Han frälsat har sin hjord; Nu nära liksom fjärran Bor rikeligt hans ord. Den natt är nu försvunnen, Som kom med våld och hot, Den makt är svag befunnen, Som stod Guds ära mot.
Ho är den, som dristar säga, Att han gett sig det han har, Att ej allt, hvad han får äga, Är Guds gåfva uppenbar? Själ och kropp, ja, själfva lifvet Är ju allt af Herran gifvet. Herrans håfvor här vi gästa, Allt är hans och intet vårt; Herren sörjer för vårt bästa, Oss det blefve ganska svårt. Intet kunna vi förtjäna; Döden, den är vår allena.
Och han gick upp i templet och bad inför Herran om insigt i denna saken, och så samlade han åter de äldsta och dem som voro beställda häri, och berättade dem om Banis hustru, och de sade alla med en mun: "Herren varder henne upptagande för hennes fromhets skuld".
Träd in att se och smaka, Hur ljuflig Herren är, Att bedja och att vaka Med hans utvalda där! Där ute lefver flärden, Så glädjelös och tom, Ack, ringa fröjd ger världen Emot Guds helgedom. Ej vill jag vandra fjärran Till mörker bort från dag; Mitt ljus, det är af Herran, Min sol uppsöker jag. Inför hans anlet klara Vill i hans hus jag bo, Där är mig godt att vara, Där har mitt hjärta ro. N:o 225.
Dagens Ord
Andra Tittar