United States or Paraguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
En amerikansk läkare skrev en gång: för fridens skull en flicka ! Ack huru många små flickor skulle det inte behövas i världen för att få de äldre människorna litet fridsammare! Vi ha en stor uppgift och ett stort ansvar, vi barn, då det gäller att uppfostra de äldre. Man säger att barn äro grymma och känslolösa och att de ha lätt att glömma.
Då sade stjärnan: "Vet du, hvad jag är? En suck jag är ifrån din egen barm, Som sökt med fridens hopp en högre värld; En blixt jag är utaf ditt eget lif, Som flög i strålar till sitt hemland opp; Ett solljus är jag af din egen själ, Och i min milda låga lefver du." Första sången. Liksom den bäck, där rann, För den, som rinner här, Vi voro för hvarann, Så länge du var där.
Hösten 1836, kort före Hannas utgifvande, tryckte han i Morgonbladet dikten Till lyckan , som också den visar huru ringa Runeberg aktade lifvets yttre förmåner, om han än ej föraktade dem: Ljusets lott och fridens gåfva, glädjen, hoppet, kärleken, allt, hvad lifvet bäst kan lofva, ägde jag och äger än; dig blott har jag sett försvinna, hvarje gång jag sökt dig nå; milda, svaga stoftgudinna, le en gång mot mig också!
Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och förvärva majestät och sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin tron; och fridens rådslag skola vara mellan båda. Men kronorna skola förvaras i HERRENS tempel, till en åminnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
Då kom en gång af hennes bekanta en, En vän, ej sedd sen länge, grefvinna född, Fast med ett dunkelt vapen förenad då. Med godhet dock hon möttes, förtroligt språk Blef växladt, mången fråga om förr, om nu, Och så omsider sporde den främmande: En son du äger, gläder förhoppningsfull Hans ungdom dig, hvar är han, för hvilket värf, För fridens eller krigets, bestämdes han?
Bönhörelsen af fega Slafvars gissel fick jag, tills jag hånfullt Stöttes bort att börja återfärden. När jag så, föraktad, slagen, krossad, Lämnade mitt forna hemvist, tändes I mitt hjärta harmens vilda låga, Och i trakter, fordom fridens, höjde Jag förbannelsens och hämndens verop: 'Ve dig, ve, Natalia Feodorovna, Som mot egen blod af stolthet rasar!
Dr Steins trohjärtade vän hungrar efter »harmoni». Fattigdom och fulhet omge honom, han trängtar efter en utjämning, en lösning i fridens och skönhetens tecken, och hvar skulle den finnas om inte i en verksamhet ägnad förkunnelsen af den lära, som är idel mildhet och kärlek? Han studerar teologi.
Hur ljuft det är att komma Till Herrans tempelgård, Där trogna själar blomma Som liljor i hans vård! Man ser de skära kalkar För Gud där öppna stå, Och himmelsk dagg dem svalkar, Att lif och kraft de få. Hur kärt, i Andans enhet Att dem tillsammans se I trohet och i renhet Åt Herran offer ge. När de Guds lof upphöja På denna fridens ort, Hvem vill då ute dröja Och stanna vid dess port?
Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända i Babel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt löftesord att föra eder tillbaka till denna plats. Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder.
Sen långa tider ren, sen måna år Med samma tjänare i samma spår Hon vandrar så hvar gång till natt det stundar: Hon dröjer en minut, sen syns hon gå; I nästa stund hon hvilar ren och blundar, Och det är fridens sömn, hon sofver då. De båda bilderna, du kunde se, Två ädle bröder Ramsay voro de, I denna boning vuxna med hvaranda.