United States or Mongolia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tala icke ensamt till mig, sade Jonas. Du borde se, att jag följes av flera. Du talar som en vansinnig. Människa, vad vill du? Jag läser i dina ögon ett ont uppsåt. Jag såg din brudsäng, sade Jonas; hon lyser skönt av silver och elfenben. Men du skall aldrig vila i den. Hon är bäddad förgäves.
Hvem kan då undra på, att de små böra få veta huru förskräcklig synden är. Synden är just hvad Barrabas var, en röfvare och mördare. Synden röfvar ifrån oss allt som är skönt, ädelt och godt och gifver oss i stället en fördärfvad kropp och själ. Synden mördar mycket förskräckligare än Barrabas kunde göra det; ty synden mördar vår själ.
Hans ansikte blev så skönt i döden, David böjde sig ned och såg in i ögonen, han såg hur de vidgades, de blev som ett par mörka portar, genom dem skymtade paradiset. Det var Ziri.
Det skulle sålunda verkligen vara sant det som sades varje gudstjänst, att vi äro alla syndare, i synd födda och jämväl syndat i alla våra levnadsdagar? Det vore sålunda icke något skönt, något gott i livet, utan allt vore sken, vitlimning, påstrykning!
Kommer nu en menniska och nyttjar just de ord, som svara emot, hvad hon tänker, och tror sig hafva sagt någonting helt godt och vänligt, så har hon varit nära ohöflig; ty hvem ville väl, till exempel, nöja sig med att heta vacker, god, när i dagligt tal det medelmåttiga benämnes vackert, godt, och det vackra nämnes skönt, det sköna hänryckande o. s. v. hela vägen.
Hans ansikte var dolt bakom en tidning. Stellan lade Edgar från sig i soffan och började gå runt i rummet. Då och då kastade han en skygg och snabb blick på sin far. Hans kinder brände. Han kände sitt hjärta slå. Skulle han Vågade han Nej, inte nu, inte ännu han ville inte fråga just nu , och få nej Det var skönt att kunna tro, att kanske, kanske Edgar kunde bli hans. Han måste vänta och fråga.
Man har talat om Sirenernas sång för att locka sjömännen i hafvets djup; nej icke för att locka ha de sjungit så; men de hafva talat vänligt till de förbifarande, och deras toner hänföra dödliga öron. Nu vilja de aldrig mer tala till jordens barn, de veta att dessa ej kunna bära det. Ljufligt att bo i hafvets krystall, skönt i dess lunder af korall, herrligt dess språk, det heter sång."
Det är stycken av en engelsk park man spatserar igenom, tills man stöter på strandklippan med dess granar och tallar på vitmossa och därnedanför havsvikens sandupplag med tångbältet. Skjuter en vik av fjärden längre in i land, är den alltid skönt kantad med alar och rika vassbänkar.
Men det skulle vara roligt veta, hvad fåglarna själfva tänkte, när de sågo formen. "Se på bara, här kan man ju få sig ett bad", tycka vi oss höra trasten säga, medan han dristigt klifver midt upp i formen. "Jag har just längtat att få bada. Jag tycker om vatten utanpå kroppen såväl som inuti. Det här var riktigt skönt, jag skall sjunga mycket bättre sedan."
Jag duger nog inte att sköta verkstan, sa' jag. Nej, gjorde du! Va sa' ingenjörn? Inte jag heller, sa' han. Du får bli, vad du vill, bara inte mamma blir ledsen. Han tänker då alltid på frun! O, vad han är snäll! Javisst. Men nu ska vi hugga i. Är det inte skönt? Nu rök jordtorvorna, maskrosorna föllo och förgätmigejen. Men Elsa fick tårar i ögonen. Hon tyckte synd om maskrosorna.