United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Ni måtte väl kunna motivera ert påstående,» sade han efter femte eller sjette draget. »Ni vet ju, att schaktets värme tilltager mot djupet.» »Jo något,» skrattade ingeniören. »Är det också indiskret att söka upplysning om er mening om detta ?» »Visst inte snarare tvärtom. Hör bara på!»
Och ingeniören fortsatte: »Det gifves icke det minsta bevis för en sådan lära.»
Den är den vanvettigaste jag ännu hört talas om. Och just därför är den stor och skön. Och den är värd att utföras.» »Tack, herr general.» »Tack, unge, vanvettige man! När idén är realiserad se då är ni klok nog , nu däremot är ni allt för klok. Bon jour, monsieur och lycka till!» Ingeniören grep generalens framräckta hand och sade: »Tack, herr general och jag hoppas, att allt skall lyckas.»
Efter föredragets slut ljödo ånyo bifallsrop och då dessa tystnat gaf zaren ingeniören ett tecken att träda fram till honom. Och nu blef man vittne till en intressant akt. Zaren böjde sig fram och kysste Pompowski på bägge kinderna, hvarefter han i några varma ord tackade honom för hans storartade arbete.
Pompowski förde handen till pannan. »Här, herr general, här innanför. Mitt land är fantasiens förlofvade land, idéernas himmelska rike.» Generalen gick fram till ingeniören och i det han lätt slog honom på skuldran sade han: »Utmärkt, unge man! Men låt mig få slippa in i ert land ett ögonblick. Glänta litet på den dörr, som för in till er nya Golfström , den som ni nämnde under föredraget.»
Reportern undrade, hvad i all världen biljarden hade att göra med jordens inre, jordgloben och det fyllda vattenglaset och anade något skämt, då ingeniören i det samma försvann in i ett annat rum för att strax återkomma med en biljardkula af ett eller annat hårdt träslag.
Och han än värre! En gång klådde jag honom med öskaret, så han fick blått öga. Men den dagen gaf han mig igen, så barnungen dog, förrän den kom till lifvet. Kajsa hade aldrig hört dessa förtroenden förr. Hon började frysa, hennes tinningar bultade, hon måste stödja sig mot spiseljernet. Men så kom ingeniören emellan. Jaako fick en predikan der uppe, då jag låg här och doktorn kom alla dar.
Till en viss grad?» »Jo, jordens landamären äro mera spridda, än biljardkulans öfre, torra del.» Ingeniören smålog. »Jaså intet annat,» sade han. »Då kan ni lugna er, ty denna fördelning har intet att betyda.
Där äro alla människor goda, där finnes ej sorger och allt är möjligt. Det landet är mitt dess kung är jag.» Generalens ögon lyste. »Jag börjar tro, att ni är litet vansinnig,» sade han. Ingeniören fortsatte: »I det landet släpper jag ingen in, som ej är rikt beklädd med guldstycken det skulle störa mitt lands harmoniska, gyllene prakt.» »Och hvar ligger det landet?»
Och i det han åter besteg talarestolen med allas blickar fästade på sig satte sig ingeniören förargad på sin plats, mumlande: »En sådan skojare!» Mr Montgomery hostade, gjorde en stor gest och sade: »Mina herrar! Efter mitt föredrag och ändad diskussion kommer jag nu till det stora, praktiska i mitt förslag.