United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är dock ögonskenligt den skillnad emellan en individ, som röjer maner, och en sammanförd massa af maner, som är ärnad att föreställa en individ, att den förra aldrig kan helt och hållet upplösas till motsägelser och intet, såvida han nödvändigt, såsom en skapelse af den Högste, måste äga något, som är sant naturligt, den senare däremot, nämligen den kring ett tomt intet koncentrerade massan af maner, kan, lik en hop agnar, af den minsta vindfläkt förspridas i rymden och förstöras.
Oron hann dock ej mer än minskas, och kinderna knappast Svalnat ännu, då hon hörde sin bror inträda i kammarn. Sjungande kom han och glad, som han plägade förr, då han läxan Sluppit och ilade ut mot skogarna, fri som en vindfläkt.
Flicka, tjusar dig minnets stämma? Låt det säga åt kommande år: 'Så sjöng fursten af Shelma, När han såg i Oihonnas blick'." "Rurmar", tärnan af hafvet talte, "Späd står blomman vid flodernas strand, Böjs af aftonens vindfläkt, När i sömn han dess stängel rör; Sjung för henne ditt hjärtas strider, Du de smäktande drömmarnas skald, Tills i kvällen dess öga Stilla fuktas af tårars dagg.
Bannande sin dotter, talte modren: "Flicka, jag för kärleken dig varnat, Och jag finner, att jag varnat fåfängt" Dottren sade: "Var ej oblid, moder! Stängde jag mig in, att undfly honom, Flög han med hvart solgrand in i rummet; Gick jag åter ut och rymde unnan, Hörde jag hans suck i hvarje vindfläkt; Slöt jag både ögon till och öron, Sprang han skälmsk uti mitt eget hjärta."
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN. Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. en Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem. Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
Var i högre Makters vård den gamle? När han hopplös Nu mot fästet höjde ögat, syntes Klar en högblå rand emellan molnen, Ljusets förebud. I kyrkan skulle Sången börjas; på den öde holmen Drog ock nu den första vindfläkt andan Mellan löfven, och den första lärkan Flög, af dagern väckt, mot skyn. Försvunnen Var naturens dvala snart. På toner Följde toner nu, och nya stämmor Vaknade i dal, i höjd.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Solen hade stigit öfver berget, och där gled ett ljust och varmt leende öfver det stycke af världen, som låg inom hennes synvidd. Den vida vattenspegeln fick plötsligt ett tindrande lif, de daggvåta bladen i fruktträdens toppar fladdrade till för en vindfläkt och glittrade i solljuset som en flock skrämda fåglar, själfva vördig prostens ansikte lyste upp.
Stjärnorna äro från världens begynnelse och lyda obevekliga lagar, men streck och linjer i frökenhänder äro såsom de krusiga strimmor på stilla vatten, dem nästa vindfläkt utplånar av vattnet. Å, mästare, ni vet bättre än jag, att linjerna i människans hand lyda samma lagar som stjärnorna. Men efter ni tycker mera om stjärnorna, se här mitt horoskop, vilket ni själv nedskrev för mig i Stockholm.
Var äro nu kvalen, vreden, de bittra minnena, som bodde där inne, de hemska suckar, som genljödo där, de vilda rop, som gåvo sig luft ur Singoallas bröst, då hennes förtvivlans börda vart henne odräglig? Nu hördes endast sakta snyftningar. Erland lägger sin arm kring Singoallas liv och viskar hon hör icke vad, men det ljuder, som när en vindfläkt vaggar sig till ro i björkens krona.