United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se skall dock hans öga ännu, Förrn högens natt hans flyktiga storhet gömt, Eviga makters lek med spotska, Trotsande jordbarns löften af bubblans tyngd. Han, skaparn af lycka och sed, Skall se en dag, när, fläckad af brott, hans ätt Slocknar i blygd, hans son, den ende, Sluter som brud sin syster i eldad famn'."
Då stod den ädle furst Potemkin opp Och tog hans hand: "Furst Voldmar Paulovitsch, Jag känt er far, han stod vid denna sida I stridens larm; för hans skull ville jag Den spotska sonens hårda öde mildra. Jag vet en gammal regel: lyd och vänta! Jag ger er den, jag kan ej mer; farväl!"
Hur han talte, begynte till slut den spotska Maria Lyssna också, och man såg, att hon häpnade först af förundran, Liksom hade hon sett i en värld, helt annan än denna. Dock, än log hon förnämt och försökte att kasta med nacken Lätt som förut en kväll och en annan, då länge hon sutit Drömmande kvar i vår krets. Förgäfves! Följande afton Kom hon tillbaka och satt tankfullare, längre allenast.
Men William, som efter denna introduktion icke ansåg att hennes blygsamhet sväfvade i fara, betraktade henne fortfarande med sitt spotska smil, hvari der dock blandades en smula intresse, sedan han läst titeln på den bok, hon höll i handen: Det moderne Gjennembruds Mænd .
Så bjöd han säga: 'Jag for våg Till solens leende länder, Till vinterns isiga hem; Men hvart jag ock kom, där ljöd I sång, i saga din dotters namn, Där hördes älskares klagan, Försmådda veklingars kval. Då svor jag i harm att själf Den spotska flickan till brud mig ta. Gif akt att skydda din dotter, Ty Hjalmar friar med svärd. Så hotar han.
RHAISTES. Väl, så dröjer jag Och ser min tro bekräftas, att ditt tal är svek. EUBULOS. Vid Hades, mer föraktlig vore jag än du, Om jag ej djärfdes tala sanning inför dig. RHAISTES. Vid ord förflugna, spotska är din tunga van.
Upp från blommorna steg i detsamma den älskande brodren, Nämnde sin syster vid namn och talte med leende allvar: "Hanna, i nästa minut kanhända jag sade det icke, Nu dock säger jag allt, och du hör det och delar min sällhet: Min är redan Maria, ej mer den spotska Maria, Nej, den sköna, den goda, den hjärtliga, tusende gånger Skönare, än han beskref, och mildare, ljufvare, bättre.
Och vid sitt första glas han nämnt furst Voldmar säll, Som fri i egen boning satt, Då själf i hemmet han en moders myndling var, Fast tvilling med sin broder född, Och tömt en skål för den, som utan lyckans gunst Förstår att trotsa hennes nyck Och med en obemantlad viljas spotska mod Kan skapa sina öden själf.