United States or Trinidad and Tobago ? Vote for the TOP Country of the Week !
Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergåva. På andra dagen förde Netanel, Suars son, hövdingen för Isaskar, fram sin gåva; han framförde såsom sin offergåva ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse, vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till brännoffer och en bock till syndoffer, samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem årsgamla lamm.
Han hade sålunda icke vågat giva henne det fullkomliga förtroende, varpå han kände, att hon ägde anspråk. Han insåg, att han handlade svekfullt. Och icke blott i detta avseende och emot henne ensam. Det fanns än en omständighet, vars vikt han för sig själv ville förringa, men som icke dess mindre i vissa ögonblick av eftertanke förfärade honom. Han var i hemlighet döpt.
Detta var Netanels, Suars sons, offergåva. På tredje dagen kom hövdingen för Sebulons barn, Eliab, Helons son; hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse, vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till brännoffer och en bock till syndoffer, samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem årsgamla lamm.
Känner man människorna, svarade fröken Alexander, så vet man nästan alltid på ett ungefär, vad de ha sagt eller kommer att säga vid det och det tillfället. Man kan ta fel på ordalydelsen men inte på innehållet. Ludwig! manade doktor Karolina. Det är av vikt att få veta vad flickan sa, som kunde till den grad uppröra herr Brut. Jag kan inte tänka att du ämnar undanhålla oss sanningen.
Hon beklagade, att hon inte kunde komma ner för att övervara den högtidliga akten. Men hans morfar låg ju vid riksdagen och själv kände hon sig inte riktigt kry. Hon bad emellertid Gud välsigna och bevara sin älskade dotterson. Hon hoppades, att den konfirmationslärare, han undervisats av, gett honom den riktiga föreställningen om dessa dagars oerhörda vikt för hela hans kommande liv.
Fyll då er plikt och litet till det där »litet till » är af stor vikt. Vi äga en stor skalds intyg på, att den människa, som gör det bästa hon kan, kan ibland göra ännu mer. Bevara er själfaktning som er dyrbaraste ädelsten och den enda rätta vägen att vinna andras aktning, och kom ihåg Emersons ord, att ingen annan än ni själf kan hindra er framgång.
Ehuru jag är teoretiskt öfvertygad om att det ibland kan vara klokt af en ung nation att insätta kapital och intelligens på experiment i nya förvärfsgrenar, hvilket alltid är förenadt med särskild risk, så är jag icke desto mindre en anhängare af Adam Smiths lära, att önskemålet måste vara fritt varuutbyte mellan alla världens nationer, endast underkastade behofvet af inkomst; men denna inkomstfråga är af vikt.
Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergåva. På sjätte dagen kom hövdingen för Gads barn, Eljasaf, Deguels son; hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse, vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till brännoffer och en bock till syndoffer, samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem årsgamla lamm.
Och sist, då på de båda syskonens förmälning all vikt i kompositionen hvilar, men däremot alls ingen på höjden och beskaffenheten af deras kärlek, hade en utförligare behandling af den haft ingen betydelse för det hela och således blott åstadkommit, jag vågar mena det, den enda, rätt kapriccierade episod i hela poemet.
Allt var av polerad koppar. På Jordanslätten lät konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Saretan. Och för den övermåttan stora myckenhetens skull lämnade Salomo alla föremålen ovägda, så att kopparens vikt icke blev utrönt.