United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Äfven för honom klarnar nu ett lif bortom döden, och han utbrister till gudarne: "Jag har lärt er känna, ej jag blyges Att mig böja för er en gång. Mätt jag är på lifvet, och jordisk storhet Är mig ringa vorden. Jag går till er." Det är icke mer döden, han ser såsom ett mål, det är ett lif hos gudarne.
Då, endast då kommer du till åskådningen av det ena, översinnliga, obegripliga. Intet står då emellan den skådande själen och det skådade gudomliga. Den skådande och det skådade äro ett. Sanningsletaren är vorden ett med sanningen.
Så talar sagan: Fjärran i Lochlin satt I fridsällt rike härskande Fjalar, Nämnd var han Lodins storm i sin ungdoms dar, Kring länder och haf han glömmes ej än. Nu var han gammal vorden och trött vid strid, Drack mjöd, tog skatt och skipade lagar, Ur slidan ficks knappt mera hans glömda svärd, Och nakna på stranden lågo hans skepp.
Kort var domen, inom några stunder Skulle handen domna, foten svika Och hans hvita lockar sopa stoftet. Ensam stod den gamle, upp mot himlen Såg hans öga, som mot himlen skådas, Då på jorden allt är natt och mörker. Pris och ära! Då var hjälpen närmast; Han, som föddes lik en fläkt på heden, Molnets broder, se, en ljungeld vorden, Slog han ned, och krossad låg förtryckarn.
Skaldiske författaren C. O. O. Aktade Olzonh! Du missförstår mig, vilket gör mig ont. Jag är verkligen ansvarig för vad som står i denna tidning, men icke för vad som ej står där. Dina verser ha icke fått plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi ställer du mig då till svars för dem som säger mig i prosaisk stil, jag är vorden en åsna. Olzonh lille! Hon är nu 4 på morgonen.
Men då dagen till ända var, och natten instundade, reste sig Samuel, den Öfverstepresten, och befalte Leviterne, som stodo inför Arken: Blåser i basunerne och tänder eldarne på bergen, Söderut och Norrut, Österut och Vesterut. Men Samuel var gammal vorden, så att Han sjelf på den tiden ej plägade draga ut med folket i örlig. Hören basunen, hur mäktig den ropar Eldarne skåden på bergens topp!
Och han betygade sålunda, att han i anda och sanning var vorden en människa och en man.
Först när solen sjönk mot skogen fjärran, Slog mot höjden han ögat opp: "Er är segern", talte han, "höge gudar! Jag är straffad vorden, jag pröfvat er. Hvad är mänskan, att mot er hon stormar! Stjärnor like, i onådd rymd Len i genom molnen af jordens öden, Dem i lek en fläkt af er vilja styr.
Men söker du det nya lif, Som ej är skuggors tidsfördrif Och ej af döden hinnes, Så lämna världens prål och kom, I denna graf det finnes. O fröjd, nu är en hvilostad Min graf ock vorden, där jag glad Kan lämna vandringsstafven; Till sömns blott läggs jag i min graf, Sen Kristus helgat grafven.
Dagen sjunkit nedom Karmels toppar Och sitt lugn kring nejden qvällen spred; Blott i dalen, ljumt och tyst, än droppar Sista skurn af serlaregnet ned. Hur lifvas allt! Hvar bäck en bölja bär, Hvar törstig dal är åter vattnad vorden, Hvar bleknad lund ånyo grön sig klär Och i sin fägring strålar åter jorden;