United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är mycket lycklig, min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han. "O, ja, jag är lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i fjärran.

Vet jag dock knappt, hur jag bäst skall beskrifva den dejliga flickan, När hon bland ynglingar dväljs och ömsom talar och tiger; Som ett vårmoln hvilar sin glans bland träden kullen, Buskarne fröjdas och björkarne stå i stilla förundran, Skådande morgonens prakt och det rosenfärgade molnet, Tills ur sitt sköte det sänder en fläkt; svikta de späda Grenarnes skott, och de krusiga löfven skälfva af vällust; Mindre bäfvar också ej gossen, Hedda han åhör."

När man vände kring en liten sävomkransad holme, öster om hamnen, hade Karmides, skådande ut över den solglittrande vattenytan, tyckt sig se ur böljorna uppdyka ett människohuvud, omgivet av långa, korpsvarta lockar, vars bleka anlete, när det för ett ögonblick visade sig över det genomskinliga elementet, tedde dragen av Baruks dotter.

, endast kommer du till åskådningen av det ena, översinnliga, obegripliga. Intet står emellan den skådande själen och det skådade gudomliga. Den skådande och det skådade äro ett. Sanningsletaren är vorden ett med sanningen.

Han fann henne i detta ögonblick se upp honom själv och barnen, och det tycktes som hon till hälften ämnade sträcka armarna efter dem. Han fästades underbart av denna tavla. Han var varken målare, musikus eller skald; han kunde således varken teckna, sjunga eller säga sig vad som intog honom i den sittande, uppåt skådande kvinnans bild. Och hon var inte heller poetisk.

Utan att säga ett ord emot, lät hon honom ta sig under armen, och hon följde honom dit han ämnade föra henne. Han hade ingen plan med sin promenad. Således föll det sig naturligast och av sig själv, att de gick bort över torget ned till flottbron, stannade mitt den och besåg Tidan. Stående här och skådande norrut, hade de en gränslös utsikt över Vänerns aftonklara, vattrade duk.

Till handling därför, medan tid oss ges ännu! Sen er omkring, i glesa hopar samlens I Till värn för denne, många knappt beväpnade; Kring drotten, kring Leiokritos, min fader, står En tallös skara, bättre rustad, ordnad mer Och all sin makt och välfärd skådande i hans. Förkrossas skall han hjälplöst, återvunnen knappt Åt lifvet nyss och af sin dödskamp mattad än.