United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade ingen vidare lust heller att låta Ante och Maglena se tårarna, som till hans stora harm och förundran kommo störtande ur hans ögon. Då han visste med sig att han inte sörjde öfver att komma ifrån syskonens husbondvälde, så tyckte han att inga tårar behöfde komma heller. Med handen om Gullspiras ena horn gick han nu, utan att ens ta syskonen i hand eller att säga ett afskedets ord.
Han höjde armarna på det sätt, som påvarna brukade, när de utdelade välsignelsen. Därvid kom hans blick att vila på den praktfullt klädda kvinnan, och armarna sjönko igen, fast förläget och långsammare än de hade lyfts. Han såg genast, vem hon var, men det var icke enbart förundran, som darrade över hans ansikte, utan också en illa dold misstämning.
Hörde hennes ord med saktmod: "Min furstinna", så hon sade, "med förundran Finner jag ert sätt att måla: Öde kojor, vilda, hungertärda hamnar Klär ni skönt i glans och färger, Och på denna ljusa, rena, ädla kvinna Skuggor, skuggor blott ni hopar."
"Hvad frågte jag då?" sade hon och såg mig an med förundran. "Litet, ganska litet; det var knappt en fråga, det var en suck, en kort bön. Men du hvilade här efter att hela dagen hafva sysslat med blomstren i trädgården. Själf satt jag nära intill och såg än på nejden och än på dig, ty ni liknade hvarandra då mera än nu, och likheten gjorde mig lycklig.
Han började tala till henne om den kristna religionen, och Hermione lyssnade gärna till hans ord. Med förundran upptäckte han, att det, som han berättade, icke för henne var något nytt. Hon hade läst de kristnes heliga skrifter, hon kände Jesu levnad och kunde upprepa hans muntliga läror; det var endast utläggningen och den kristna metafysiken, varmed hon röjde någon obekantskap.
Men efter en stund reste han sig försiktigt, strök sig över benen, tog några steg. Nej, han var inte lam. Han smålog vid tanken på mormors förundran. Så upptäckte han Träsken. Han satt på bordet som en skräddare, men djupt framåtböjd, omfamnande sina knän och sin fiol. Det stripiga, svarta håret hängde ned över pannan. Basilius smög sig fram, ryckte försiktigt i håret.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett. Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
Ante, som ju såg hvar kryckan låg, gick genast fram och tog upp den. Han räckte den till den gamle, som med sura, förvirrade ögon såg upp till honom. "Hva-hva-hva-är den go-go-go-s-s-ssen ifrån", stam- made han med misstro och förundran i stämman. "Go-go-go-s-s-sen", härmade gårdsbarnen.
Den finska hufvudstadens publik fick till sin förundran höra, att Nadja Sergeiewna gjort fullständig furore som kammarsångerska, att Finland i denna sin unga dotter hade en musikalisk stjerna af rang, hvars stämmedel, känsla och stora begåfning säkert voro fenomenela.
Men med förundran talte han så till den vänliga flickan: "Nu, hur firar ni här julkvällen i skogarna, fröken, Reser på öfveryrade vägar allena i kölden, Medan af värma och ljus till ert hem hvar människa lockas, Medan ock jag med min bräckliga fot framstapplar på drifvan, Endast i längtan att nå omsider den trefliga stugan?"