United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Allt, allt sin ända fick, så snart som det begynte. Ej hjelper hårdhet sten, ej finhet något gull, Ej en demant dess sken. Hvad mull är, måst bli mull, Och mullen ingenting». Ibland sker det med ett vemod, som betecknar en så obotlig men poetisk sorg, att den färgar hela verlden:
Likväl är sådant undantag, och tyvärr fylles största delen af begrafningsrimmen af ett i oändlighet uttänjdt räsonnerande, merendels utan poetisk lyftning.
När din sorg, din kärlek råder, När dig sjelf du sjelf är lik, Flödar en poetisk åder I en grafskrift om en Strijk. Några fler de tecken bära: »Syndarns bot» och »Möjors pligt». Såleds röjas kunskap, lära, Språk och bildning i en dikt. Men du kan bland skalder finna Ej det främsta rum med skäl Eller bästa kransen vinna, Ty du sjöng så sällan väl.»
Ser du hur asparnes ljusa färg vackert stiger fram mot den mörka bakgrunden af de höga granarne, och hur enarne stå likt grafcypresser omkring en jättemausolé?» »Så poetisk du är, Anders, jag bara tänker på hur hungerns kval förtär mig», suckade hon, »och längtar att komma till folk ... nu är vi visst nära.»
Men pietisterne syntes för den gamle lika förtappade, som han för dem, och det straff, som drabbar honom i hans dotters död, kan således vara ur poetisk synpunkt berättigadt, medan däri ligger ett polemiskt felgrepp, hvaraf ock Stenbäck i sitt "Svar" begagnat sig. Men Runeberg hade tänkt i saken djupare än den gamle trädgårdsmästaren.
Han svärmisk och poetisk, hon redig och realistisk. Hon slöt sina ögon och lät sin leende mun kyssas. Och så, när det blef hennes tur, dolde hon hans ögon med sina händer och ledde honom som en magnetisör hvart hon ville. De mörkröda draperierna föllo slutligen ned för det rum, der St. Isaks eviga eld brann. Och i den nya toilettspegeln speglade sig månen ensam.
De bägge herrarne rent av fröso vid tanken på det heta kaffet och vad som komma skulle. Det är en ganska poetisk början på den här teorin, sade astronomen. Den hoppa vi väl över? Tvärtom, tvärtom, tyckte Wolfgang, som älskade lättare saker framför det rent vetenskapliga. Låt oss höra det, innan kaffet kommer. Gott, sade Carl Kuntze. Så här börjar teorin, det vill säga inledningen.
Dock trösta vi oss lätt med att denna vår okunnighet ej kan beröfva honom det minsta af hans författarära, ty ingen skall nu mera vilja tillräkna Cats' arbete något poetiskt värde. Emellertid hafva vi genombläddrat hans skrift med ett intresse, som visserligen ej var af kritisk eller poetisk natur, men som här må i några ord uttalas. Ett exemplar finnes på kongl. biblioteket.
Jag vill vara fri som himmelens fågel. Slå rot i någon liten jordfläck? Hålla fast vid den med mitt hjärta och mina känslor? Gud bevare! Det vore ju en förskräcklig andlig fångenskap. Som man gärna lider, fröken Verther. Olycklig den människa, som icke vill bära kärlekens bojor. Ni blir poetisk. Stanna här öfver sommaren, fröken Verther, så skola vi tillsammans se oss omkring i trakten.
Han fann henne i detta ögonblick se upp på honom själv och på barnen, och det tycktes som hon till hälften ämnade sträcka armarna efter dem. Han fästades underbart av denna tavla. Han var varken målare, musikus eller skald; han kunde således varken teckna, sjunga eller säga sig vad som så intog honom i den sittande, uppåt skådande kvinnans bild. Och hon var inte heller poetisk.