United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bland de makter, som på jorden trona, Bär blott vanskligheten säker krona; Döden kan ej störtas, kan ej skona, Och hans lia rostar ej. Yngling, bäfvar du för härjarns spira, O, så lär att stundens högtid fira! Vet, en evighet af lif kan spira I ett enda ögonblick.
Än är ej Eurysakes På Salamis och kommer väl ej nånsin hit, Om verkligt i Atridens våld han råkat har. Dock bäfvar jag och känner, hur min blod blir stel Vid tanken blott att se min faders härskarrätt I strid med hans och välja mellan plikt och plikt.
Jag varit ung, är gammal vorden, Har mycket sett och skådar än, Men aldrig såg jag dock på jorden Rättfärdig man gå utan vän; Ej heller såg hans barn jag gå Ohulpne och sitt bröd ej få. Pris vare Gud, han öfvergifver Ej den, till honom sätter tro; Allt skiftar här, men fast förblifver Den frommes stilla fröjd och ro, Han bäfvar ej i lifvets strid, Han vet, hvem han sig tryggar vid. N:o 52.
Gall af bågen, den äldste till år, Tar bland furstarne ordet; Så han talar med kufvad harm: "Söner äro vi af Morannal, Samma moder åt honom oss födt; Högt från skyarnas banor Store fäder på oss se ned. Hotfull spanar från molnet Finjal, Om en fiende bäfvar ännu Att sig närma de kullar, Där han stred i sin ungdoms fröjd.
Rika prydnader lysa i hennes hår, men i hennes ögon glänsa tårar. Hon tyckes fly med fasa. Hon möter det sorgliga tåget. Hon stadnar, hon bäfvar. "Alhejdi död? Du älskliga, du mitt enda värn! Men se, hvad glimmar i din halfslutna hand, tack Alhejdi". Sakta löste hon dolken ur Alhejdis kalla hand; men hon dröjer ännu, hon tyckes tveka. Se hon knäböjer, hennes händer omsluta dolken, hon ber.
LEONTES. Allt, allt förenas, sammanstämmer att mig ge Den visshet, som jag bäfvar för och som jag dock Ej jäfva kan. Ett prof likväl, ett enda prof Ännu, förrän mitt sista hopp jag stöter bort! Hon kommer där, den blinda. DEN SKEPPSBRUTNE. Öfverväger du, Om du den tjänst mig visa skall, hvarom jag bad, Då har du lärt att handla blott för lofvad lön, Och sviksamt har du kallat dig en konungs son.
"Moder, Salik är sjuk! skyndom att jag må hinna till middagen uträtta mitt värf". Följande dagens morgon var inne, och i glädje helsade Alhejdi solen, ty Salik kände ingen smärta mer, och hans sår var nära heladt. "O Alhejdi, min själ bäfvar vid tanken på, att du vågat dig ensam i öknen. Du som är mig mera än lifvet, du hade kunnat råka ut för vilddjur".
Mig tycks dock, att vågors svall Jag hör och nordliga fläktars sus, Som fly med starkare vingar Hvar stund mitt öra förbi." "O fader, vid nordens rand Går natt ånyo på fästet opp. Rädd bäfvar strålen af dagen Och flyr på böljornas topp. Det mulnar, i mörker sveps Allt längre hafvet, och stålgrå höjs Garmallas klippa och skakar Från hjässan bränningens skum.
Jag för dig till mitt land, du skall lära mig rätt Samojedens språk, och om du än der måste tjena för ditt uppehälle, så blir du dock åtminstone ej misshandlad". Allvarligt svarade Aikyn: "Svårt är att bära misshandling. Den svaga qvinnans mjuka hull bäfvar för att ristas med spjutspetsen. Hennes själ bäfvar för det alltid skarpa ordet. Men det kommer deraf, att hon är svag, att hon är dålig.
Maktlysten må han vara, hjärtlös är han ej, Det märks dock klart. Ett fadershjärta klappar än Inom hans barm, förlåter, bäfvar, älskar än. O, den beklagansvärde! HYLLOS. Vill du ägna mig Ännu din sista omsorg, är din ledsven här. TEKMESSA. Så släck din törst och räck mig vattenkärlet sen Och armen äfven. HYLLOS. Hör, hvad rop, hvad vapenbrak, Hvad sorl ren nära! Drottning, låt mig rädda dig!