United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lycksalig du bland mödrar, drottning, du, som födt Åt detta land, din ädle makes fosterland, En räddare. TEKMESSA. O, säg en räddning sökande, Så nämns det rätta ordet. EURYSAKES. Finns en fattigdom Mer tung än min? Den ringaste bland varelser Har medel dock till sitt försvar, en tand, en klo, En gadd, om aldrig mera; jag är vapenlös.
Lotta fick ej mer gå ut med herrskapet, hennes göromål inomhus afstängde henne från allt. Och en dag kallades hon upp till frun. »Lotta», sade hon, »jag har födt upp dig och klädt dig och gjort dig till folk, föräldrar har du inte, och något hem har du inte heller. Nu kan jag inte ha dig längre, men vill du, så skall jag skaffa dig tjänst i sta'n.» Lotta grät. Det var hennes enda invändning.
RHAISTES. Ha, denna eld jag väntade; den blixt, som sköt Igenom gråa dimman ur ditt ögonpar, Jag ville se den, jag har sett den. Nu blott säg: Hur vet du, att jag talat lögn? TEKMESSA. Emedan jag, Den arma kvinnan, som du här förkrossa kan, På Xanthos strand åt Ajas födt Eurysakes. RHAISTES. Så är du den, jag anat. TEKMESSA. Du har anat rätt, Om för din konungs moder du mig hållit har.
LEONTES. Hans dräkt, mer lik ett vilddjurs än en människas, Bekräftar sådan mening; men hans anlete, Betrakta det, o fader, säg, om Hellas födt En bild mer skön än denne bleke yngling här? LEIOKRITOS. Ha! LEONTES. Hvilken höghet bor på denna panna ej! LEIOKRITOS. Hvad syn! LEONTES. Hur mången ljungeld har ej slocknat ut Med dessa slutna ögon! LEIOKRITOS. Underbara lek!
EUBULOS. Så hör en fråga, som för dig dem öppna skall: Finns han ej mer, Eurysakes, är allt förbi? LEIOKRITOS. Han finns ej, därför byt för hoppet ankargrund, Ty fåfängt fäste söker du hos Ajas son. EUBULOS. O nidingsdåd, o skändlighet, skall gudars straff Ej ån gång krossa dessa lömska mördare Af allt, hvad ädlast mina fäders land har födt? Finns ingen makt, som länkar blinda ödens gång?
En tår, som daggens pärla klar, I purpur glödde på Nadeschdas kinder, Och tyst och utan ord Hon kysste leende den gamles panna. O, att du födt mig så, att de stjärnors glans, Du nyss beundrat, tjusat ock mig! Ett barn, Af lekverk fägnadt, hade med svärdet jag Dem plockat glad och tömt i en lek mitt lif.
Och haf tack, du tolk af himlens läror, Klara sol, som nu för oss predikat, Böjt vårt hjärta att Hans godhet känna Och lagt ut Hans verk för våra ögon." I en grotta vid Arabiens öken Bodde eremiten Eukaristos. Mild mot alla, vis och mångerfaren, Söktes han af nejdens folk ej sällan, När bekymmer tryckte någons sinne. En gång kom en kvinna till hans boning, Bärande ett nyss födt barn på armen;
De hade sett sjukdomen fly för hans heliga händer och döden vika undan, där han trädde in. De hade suttit på stenarna vid Genesarets strand och lyssnat till hans ord, som födt kärlek och fromhet i deras egna hjärtan. Och de tänkte: "Skulle ej den kärleksfulle mästaren från Nasaret också vilja skänka någon himmelsk gåfva åt våra små barn?"
Begär af mig hvad som helst, men gifta mig nu det är omöjligt! Du förkastar mig då! Tänk efter hvad du säger, för jag tar lifvet af mig, om du inte vill ha mig! Han försökte trösta henne med penningar, med goda ord, med smekningar. Hon lemnade honom i vredesmod, i strida tårar, förbannande det samhälle, som skilde dem, den mor, som födt henne, den Gud, som delat så ojemt.
Hon hade födt detta friska barn till världen och måste ju glädjas... Från fållbänken borta i stugans andra ände hördes djupa andedrag. Alla barnen sofvo djupt. Snart slocknade de sista kolglöden i spiseln. Stugan låg i mörker. »Gå nu och lägg dig», sade Lasse, »hvad sölar du för?» Lotta steg upp.
Dagens Ord
Andra Tittar