United States or Bahamas ? Vote for the TOP Country of the Week !
I denna skymning för vår fiende, för den, Som hotade din faders välde, höll jag dig Och lydde blott min konungs vilja, då jag stred. Men se, jag kastar mina vapen bort och står Som obeväpnad, bedjande inför dig nu Och tigger dig om lifvet. LEONTES. Gå! För ädelt är Det svärd, jag bär, att straffa dig, gå vapenlös Och vittna om din nesa.
Är du från dina sinnen? Du står ju ensam och vapenlös. Vapenlös är ingen, som har svar på tal. Jag kommer för att gästa dig som i de gamla dagar, Magnus. Vänd om och följ mig till ditt Nyköpingshus, så att du kan taga mot mig hedersamt med facklor kring väggarna. Jag behöver vila ut en tid på stoppade dynor.
Dock, moder, moder, i de spår, där Ajas gått Hjälmsmyckad, svärdomgjordad, pansarskyddad, där Skall jag, hans ättling, smyga böjd och vapenlös, I tiggartrasor döljande min kungabörd! Må vara, jag vill bära allt, fördraga allt. Jag har mitt värf att fylla, lefva måste jag. Kom, moder!
Då lade Hjalmar, segraren, svärd och sköld På blodadt skeppsdäck tigande neder Och trädde vapenlös för sin fader fram Och böjde i vördnad knä vid hans fot. Och Fjalars klinga glänste mot kvällens sol, Mot sonens hjässa styrde han hugget; Det föll med kraft, gällt klang det i stålblank hjälm; Men ynglingen stod orörlig ännu.
Så skola vi hvarandras syften fatta, du Mitt bistånd bli, jag ditt. Välan, till verket straxt! Min dräkt har våg och mänskor plundrat, vapenlös Står här jag på mitt rikes strand. Så bör jag ej För Salamis mig visa.
Därmed skulle jag heller inte dröja en enda dag, om inte klokheten sade mig, att vi bönder och grannar nu behövde hålla samman mot de kristna. Folke Filbyter besinnade sig och släppte hans mantel. Du är vapenlös, Ulv Ulvsson, och du står under mitt tak. Är det med skymf du tänker lämna mig, då lovar jag, att ditt hus skall brinna redan i natt.
Assim är utan vapen, nåd åt Assim, ropade Singoalla och förde händerna vilt genom sitt hår. Är du vapenlös? sporde Erland och sänkte sin hand. Ja, svarade Assim, men jag är en man. Erland kastade jaktkniven i gräset för att efter nordisk sed utan vapen kämpa mot vapenlös.
O gosse, återgifven nyss åt denna famn Så utan allt, så hjälplös, maktlös, vapenlös, Som när den dig emottog i din födslostund, Hur djärfs du röja vrede? Göm dig, skyggande För mänskors ögon, stilla i din moders hägn, Att hon ej snart för alltid mister dig igen. HYLLOS. Nej, drottning, nu skall handlas. TEKMESSA. Äfven du? EUBULOS. Och jag. Ja, ögonblicket ger all framtid dess gestalt; Så skyndom!
Och nu kommer han, lättrogen, vapenlös, med armarna i kors, för att besegra mig med ord. Bengt lutade sig framåt och sökte bland rullarna. Du menar väl ändå inte... Jo, kansler Alltförgod. Jag menar, att du skall leta fram det brevet, som vi båda redan skrivit under. Det brevet, där det står, att han skall sättas in i skonsamt fängelse till sedernas förbättring. På Gottland jäser det.
Är detta ett heligt rum, så vanhelgas det inte genom en god gärning. Den hungriga och törstiga, som skakar av vinterkyla, begär bara en stärkande klunk ur hornet. Stig hit ut, gamling, i stället att rycka dig i håret och kvida, och döm själv, om en vapenlös man med en säck på ryggen ser ut att komma av ond vilja. Också på kummel och jordkulor växer det nytt gräs var sommar, svarade dvärgen.