United States or Mongolia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och en spetälsk man kom fram till honom och föll på knä och bad honom och sade till honom: »Vill du, så kan du göra mig ren.» Då förbarmade han sig och räckte ut handen och rörde vid honom och sade till honom: »Jag vill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom, och han blev ren.
På Mjösen. Det är nu öfver tio år sedan jag talade med ett par personer, som i skolmötesangelägenheter rest från Helsingborg till Hönefors och Kroklefven, och då fick jag veta, att i den trakten fans fjell så höga, att åskådarne föllo på knä i skjutskärrorna, gråtande af stolthet öfver att vår herre kunnat skapat något så storartadt.
Den Evige har talat! Evige! Vad vill du mig! Säg och din tjänare lyssnar därtill. Intet svar! Gott: jag ödmjukar mig inför den Evige, som har täckts ödmjuka sig inför sin tjänare. Men böja knä för folket och de mäktige? Aldrig! På aftonen mottog min goda mor mig på ett sätt som ännu är mig gåtfullt.
Han kröp ner på botten av ekan för att söka skydd för den kalla blåsten, och när han kom på knä, så kunde han hela Fader Vår, och den läste han väl ett tjog gånger; och för var gång han kom till amen, skar han med fickkniven en skåra i suden.
Då log han vackert, böjde knä och kysste hennes fingertoppar. Men det kom smolk i mjölken. När buteljen tömts, tog Evelin tillbaka sina angivelser. Och hon vägrade att uppträda som vittne inför lärarekollegiet. Det fanns också lärare, som förklarade sig icke sätta stor tilltro till en drucken slinkas sladder. Lektorn reglade ånyo dörren till vita råttans kammare, jagade henne och hypnotiserade.
Mor i Sutre drog sig ännu ett stycke tillbaka. Greven hoppade upp i kärran, han slog armen kring flickans liv och satte henne ned på kramlådan, han lade några blommor i hennes knä och fäste andra i hennes hår. Han satte sig på kärrkanten, böjde sig fram över flickan och viskade i hennes öra. Och hon skrattade. Kör, ropade han till Träsken. Kör, herr kommerseråd, kör!
Ja, jag vill drömma lugnt uppå ditt knä, Så lugnt som stjärnan i en sommarhimmel, Som hjärtat drömmer i sin barndomsvärld. Din lön är färdig: du är Dödens ängel, Och du behöfver skatter för att älskas Af jordens barn; tag hvarje tår, jag gråtit, Tag alla suckar, dem jag gjutit har, De äro pärlor nu och diamanter, Som möta dig, hvarthelst du styr din färd.
Mer än något annat älskade han hennes fria, furstliga skönhet, som tillfället nu på ett så ädelt sätt ställde i relief. Betagen böjde han sitt ena knä mot golvet och förde den hand, hon nyss låtit sjunka, till sina läppar.
Underverket skulle ske inne i hans själ . Det skulle komma ungefär så, som det en gång visat sig för Saulus, en plötslig syn, så bländande att den skulle tvinga honom på knä. Och i detta ögonblick, i denna blindhet, skulle han bli seende . Han skulle förstå allt , han skulle i ett enda slag lära sig tro på Gud, älska Frälsaren, bli god, bli helt och hållet en annan. Men underverket inträffade ej.
Där upptäckte Gusten också brandsprutan, på vilken han slog sig ner och tog Clara i knä. Rundqvist höll sig i en pelare och Norman sto bredvid, när predikan började. Det var ord och inga visor, och den räckte i sex kvart. Texten handlade om de visa och ovisa jungfrur, och alldenstund ingen av manfolket tog åt sig, så sov man över lag, sov sittande, hängande, stående.