United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Arbetarbarnen åter misstrodde honom, eftersom han i alla fall var en ättling av "gubbfan" eller som det sedermera hette: en kapitalistunge. Han kände sin ensamhet men sörjde icke stort däröver. Gusten Sörman var honom en trogen vän, som tillfredsställde hans behov av manligt kamratskap. Och Gusten Sörmans syster tyckte han om. Barnen Sörmans mor hade varit skänkmamsell hos änkan Carlén.
Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän, du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått», frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud.
LEONTES. Den blinda kvinnan, som hos fiskarn valt sitt hem, Hon är mitt hopp, jag låtit kalla henne hit. LEIOKRITOS. Men om till lif hon skulle väcka Ajas son? LEONTES. Hans lycka vore detta, men vår undergång. LEIOKRITOS. Var lugn och gör för främlingen, hvad göras kan. Hvemhelst han än må vara, är Eurysakes Han ej, ty Ajas ättling sofver djupare, Än att han kunde väckas mer af mänskokonst.
Kanske var det ena dagen en avkomling av Kleon, som Krysanteus satte i stånd att driva ett garveri; kanske andra dagen en ättling av Hyperbolos, som fick låna penningar att inrätta en lampfabrik.
Hur med sår betäckt din fåle, Som i striden djärf dig bar!" Paskal Vivas söker fåfängt Deras jubel böja af; Ödmjukt sänker han sitt hufvud, Stum mot himlen pekar han. I sin trädgårds aftonskymning Gick grefvinnan Julia. Fatiman, Almansors ättling, Där den sköna fångat har, Flyktar med sitt ljufva byte Genom skogar natt och dag, Tio vapenklädda morer Följa honom åt som vakt.
Hans är sagan om Att Ajas' ättling vore återkommen hit. O lögn, o fräckhet utan like! Af en slaf, Ur hafvet räddad, skapar han en kungason. Hvar är han? Visa denna son af Ajas fram; Oss lyster skåda honom: säg, hvar gömmes han? Så kärt du skattar lifvet, dröj med svaret ej; Vår tid är kort. EUBULOS. På dig vill jag ej slösa ord, Jag har förspillt för många på din nedrighet.
LEIOKRITOS. Ja, om den mött erkännande, men eljest ej. LEONTES. Ju mindre erkänd, desto mera fruktansvärd För mig den varit. LEIOKRITOS. Älskar du att skämta, son? LEONTES. Jag skämtar ej. Om Ajas ättling här stått fram, Af alla hyllad såsom konung, skulle du Åt honom lämnat makten utan fruktlös strid.
Dock, moder, moder, i de spår, där Ajas gått Hjälmsmyckad, svärdomgjordad, pansarskyddad, där Skall jag, hans ättling, smyga böjd och vapenlös, I tiggartrasor döljande min kungabörd! Må vara, jag vill bära allt, fördraga allt. Jag har mitt värf att fylla, lefva måste jag. Kom, moder!
Man fordrar djärft Att höra mer, i hvilket land och genom hvem Han fallit, Ajas ättling. Tvenne flockar stå Fientligt mot hvarandra: Rhaistes ropar högst På ena sidan, på den andra höjer sig Ej någon enskild stämma öfver mängdens skrål. Men dig, dig nämna alla, dig man kallar på, Af dig begär förklaring en, den andra stöd; Och därför skynda! Stenar flugit ren, och snart Kanhända dragas svärden.
Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig, för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.