United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEONTES. Förnuftets fackla, märker jag, Har böljan släckt hos honom, lifvets flämtar blott. DEN SKEPPSBRUTNE. Ett segel syns, tyst, tyst, det nalkas oss, det far Ditåt, dit, där hon öfvergafs. Nu, nu, o röst, Igenomträng med åskans stämma rymderna: Till F'boina styren, om er gudars nåd är kär! LEONTES. Hvad? Samma ord jag hörde af den blinda nyss. Från hvilka läppar, yngling, har du fångat dem?
Tidigt var morgon skall jag gå till min varggrop för att hämta, vad den fångat under natten. Sedan skall jag på min torvbänk blunda i solskenet och höra kornet växa. Han stötte fast svärdet i gräset och hängde hövdingahjälmen över knappen, så att han sedan stod barhuvad. Och jag säger dig, att bättre gjorde du, om du åter stege på ditt skepp, svarade dvärgen med ett gällt anskri.
Nej, och därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall väl nå edra bindlar, i vilka I fången själarna såsom fåglar, och skall slita dem från edra armar; och jag skall giva själarna fria, de själar som I haven fångat såsom fåglar.
Stellan skulle ha levat fullkomligt lycklig med den Underbara Hästen, till dess andra ting fångat hans intresse, om han ej anförtrott sig åt Göran. Han hade blivit särskilt god vän med denne Göran, därför att Göran var en bitter fiende till Kalle med glaskulan. Därmed är ej sagt, att förhållandet dem emellan alltid var det bästa.
Det var dragonens Lotta de hade naturligtvis blifvit bekanta under exercisen: då brukade hon hvarenda kväll ränna till lägerplatsen. Det var ett kräk till tös, och ingen ville tala med henne, om hon kom på en dans åtminstone inte någon af de hyggliga åbosönerna. Nu hade hon träffat Esbjörn och fångat honom i sina garn, det godtrogna lifvet.
De anade icke, att Rakels hjärta redan var fångat av en annan, och denne o ve! var en av Javans oomskurna söner, som icke hade en droppe av Abrahams blod i sina ådror och icke kunde läsa en bokstav i de heliga rullarne. Det är aftonen efter den, på vilken den okände filosofen besökt Krysanteus' hus. Dagen är hebréernas sabbat. Baruk och Ester ha gått till synagogan.
Långt annat i hågen Har du väl nu, då du spolar ditt garn, kanhända till brudskänk, Kanske till väst åt en man, som fångat och äger ditt hjärta?" "Hå hå!" suckade nu den skröpliga, halta Rebecka, Där vid ugnen hon satt hopkrumpen och stödde i stilla Gungning mot händernas par den rynkiga hakan betänksam: "Hå hå!
DANN. Ett kungarike Skall säkert icke räkna många slike. Mig har han fångat strax med första blick. JULIA. Men, bästa onkel, litet mera skick, Det kunde dock ej skada, vill man tycka. Han är för spotsk som främmande ännu. v. DANN. För spotsk? Kantänka! Ja, han vill ej smycka Sitt språk med fraser, söt och honingsljuf. För spotsk? Min fröken, ja, så menar du.
Fru Blom kommer emot honom. Han smyger sig bakom henne, kastar filten över huvudet på henne, drar henne till marken och ropar triumferande: Jag har henne! Jag har henne!! Det är jag som fångat henne! Fru Blom sprattlar i filten, hela ön hjälper henne att komma loss och i den allmänna villervallan lyckas Ada komma fri och flyger sin kos.
Bortom mon där, vid det lilla torpet, Vistas, gamla mor, en sällsynt fågel; Under hösten har på den jag lurat, Under vintern har jag nu den fångat, Men till våren vill jag föra hem den. Underlig är fågeln där; den äger Icke vingar, men en famn i stället, Icke dun, men silkeslena lockar, Icke näbb, men tvenne runda läppar."