United States or Jersey ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ren Kastiliens riddarskara Sig till häst beväpnad satt, Och den tappre grefven rider Mönstrande från rad till rad: "Paskal Vivas, Paskal Vivas, Du vår riddaräras glans, Hvarje kämpe ren sig väpnat; Du blott finns ej din plats! Du, till häst den främsta fordom, Fordom främst i hvarje slag, Hör du nu mitt härbud icke, Icke krigstrumpetens klang?

Hur med sår betäckt din fåle, Som i striden djärf dig bar!" Paskal Vivas söker fåfängt Deras jubel böja af; Ödmjukt sänker han sitt hufvud, Stum mot himlen pekar han. I sin trädgårds aftonskymning Gick grefvinnan Julia. Fatiman, Almansors ättling, Där den sköna fångat har, Flyktar med sitt ljufva byte Genom skogar natt och dag, Tio vapenklädda morer Följa honom åt som vakt.

Men knä grefvinnan sjunkit, Bländad af den höges glans, "O, Sankt Georg, helga kämpe, Tusen gånger haf min tack!" När hon åter höjer ögat, Hjälten ren försvunnit har, Och blott dunkelt går en sägen; Att det Paskal Vivas var. Från tyskan. Sof, du min lilla, min älskling är du; Göm dina ögons små pärlor ännu! Allt är tyst, som i grafven det är; Sof, och hvar fluga bortflåktar jag här.

Skall man i den kristna hären Sakna dig stridens dag, Skall din ära nu förblekna Och din lager falla af?" Paskal Vivas hör ej orden, Djupt i skogen vistas han, Där toppen af en kulle Ett kapell Sankt Georg har. Bunden står hans häst vid porten, Med hans vapenskrud och lans, Och vid altaret det helga Själf den tappre knäböjt har.