United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efter måltidens slut bad grefven Lucidor, att han ville bära en klädning, som han för hans räkning låtit förfärdiga. Lucidor tog emot den, och han, i henne utstyrd, kort derefter träffade sin vän Columbus, förvånades denne, huru han blifvit grann, och sade, att allt folket undrade och gapade honom.

Grefven skickade sin kammartjenare med en hederlig gåfva till Lucidor, hvilken efter mycket sökande anträffades, men gaf till svar, att han icke skref för penningar. Sedan grefven mottagit detta svar och tillika blifvit underrättad om Lucidors sinnelag, lät han därefter en dag bjuda honom till sig middag.

"Nu, min vän", hon sade, "lämna genast, Hvad ni haft för händer; jag vill ensam Äga er för dessa tvenne dagar." Och tillika, med en blick grefven, Föll hon in och log: "Bekänn det bara, Var det mödan värdt att lämna vagnen? Icke sant, en täck blondin, min grefve?"

Med hvilken stolthet skulle hon icke berätta om sin trogna kärlek och låta honom läsa alla sina beundrares bref, för att visa huru många frestelser hon varit utsatt för. År efter år förgingo, men storfursten kom ej. Sara läste »Grefven af Montechristo», »Paris mysterier», »Den vandrande juden» och andra spännande franska romaner, läste och väntade tåligt.

Min far var betjent åt patrons far, när han, salig menskan, for med generalguvernören genom riket som skrifvare eller något sådant åt grefven. Far dog ung, och jag fick ärfva hans syssla. De kallade patrons far sektern den tiden, och han var en rigtig fin karl, han.

Den unga grefven, Han, vår stolta baronessas släkting, Kom i går; man säger, att hon väntar För sin äldsta dotter nu hans anbud. Men i morgon gifva stadens alla Unga herrar bal af tacksam aktning för baronessans hus som grefven. Du, min goda dotter, får, andra Glädjas, sitta ensam här och tråka, Ordna andras dräkt och glömma egen.

Paschan låter kalla grefven. Vänligt Talar han till honom: "Är det sanning, Som af ryktet säges, att din dotter Vore öfvermåttan skön och älskvärd? Vill du gifva henne mig till maka?" Oförändrad svarar åter fadren: "Skön och huld och älskvärd är min dotter, Men för länge sen som brud förlofvad.

Allt, hvad staden ägde af förnämhet, Ungdom, fägring, skönhet, syntes, lyste I förening nu, och polonäsen Gaf ett förspel snart af dansens glädje. Skön till undran, elegant, behaglig Mer än nånsin, sågs den unga grefven Föra baronessan först och sedan Hennes fröknar några hvarf kring salen.

Baronessan Med sin fröken och den stolta, vackra, Unga grefven stego högljudt muntra Ned och syntes nästa stund i kammarn, Växlande ett skämt ännu i dörren. Men till flickan, som från sömmen ödmjukt Stigit opp och bugat, gick i blidhet Hennes nåd och täcktes med sitt finger Röra lätt dess skära rosenkinder.

Zekulo, den stolte Jankos släkting, Skänkte henne trenne sidendräkter, Tre agraffer utaf guld och trenne Diamanter." Vänligt talar paschan: "Om är, välan, min vän, Nikolo! Låt den sköna flickan med sin brudgum Komma till mig, att hon förklara, Hvem af båda hon vill välja." Smärta Intog grefven, han hörde detta. Kommen hem, ett bref han sänder genast Till Zekulo, till voivodens släkting.