United States or Bouvet Island ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efter en stund knackade det dörren, och fru Enberg stack in huvudet. Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet Jo, just precis det, sade Abraham. försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar. Schacket ? sade hon. Det får vara i kväll.

Och när det blir, skall du se, Ivar Mörcke, att jag verkligen kan vara något för dig. Jag är led vid lifvet. Jag längtar efter honom, och jag ser i honom jämte den store mannen en narr. Jag sörjer öfver att vara kvinna. En kvinna kan aldrig bli första-rangs konstnär. säger man. Det är väl . Jag skulle vilja ha ro. Ensamhet. Jag ville vara död. Nirvana den stora lyckan.

Det undgick honom heller icke, att ett vekt drag av sorg och nästan av fromhet skiftade fram ur det fula och annars frånstötande ansiktet. Du är vildman och hedning, sade han. Var det ditt barn? Du är olycklig. Kanske skulle jag bättre kunna hjälpa dig, om du toge kristnan. Tänk därpå, när du kommer i ensamhet. Varifrån är du?

Aldrig fri och enkel naturlighet. Aldrig detta: det beror af mig att räcka ut min hand eller låta bli. Med ett ord det ligger tvång i min ensamhet, och tvång hatar jag. En son en fosterbror en vän en hvad som helst, men en man att dela intressen och sträfvan med! En kvinna är ingenting af sig själf eller för sig själf. Och jag är endast en kvinna!

Han tänkte sin kärlek till Rose, farbror Ekenström eller den isande ensamhet, han känt uppe gavelrummet hos farmor, hon talat illa om honom. greps han av ett outsägligt medlidande med sig själv: han var ensam, alldeles ensam. Det fanns ingen, som brydde sig om honom; hans enda vän, farbror Ekenström, hade skjutit sig. Tårarna började rinna nedför hans kinder.

Bröstet värkte, ryggen var som af ... att böja sig stod icke till, och hon måste ju hafva ved till en brasa. Hon fick lof att göra det festligt derinne, helgdagsstämningen kom öfver henne, det var som skulle hon fira en gudstjenst i sin ensamhet, en gudstjenst, hvars betydelse hon i detta ögonblick kände djupt.

När han icke hade hennes nystan och syaskar omkring sig bänkar och bord, grep honom en känsla av ensamhet. Ibland gick han till vindögat och såg en liten vallkulla, som hette Yrsa-lill, springa förbi med bara fötter. De voro röda hälarna och vita ovanpå. När bouppteckningen skulle hållas, samlades alla i likrummet, och det stod mycket folk utanför den öppna dörren.

Intrycket af det goda glada hemmet, de lyckliga syskonen, värmen, tryggheten, allt framkallade en känsla af ensamhet, sådan hon aldrig erfarit förr. Hon blygdes att gifva vika för hvad hon kallade svaghet, och det hårda inom henne reste sig till försvar.

blef han till sist för hennes hungriga inbillning den hjälte, hon drömt om att tillhöra. Han talade aldrig om sig själf; men någon gång kunde det undfalla honom ett ord, som gaf Elsa inblick i hans lifs ödslighet. Han hade lidit mycket af sin hädangångna hustrus retlighet och brist förstående. Elsa förstod honom, ömmade för hans ensamhet och drömde om att hela hans hjärtas sår.

Det skulle alltid sitta kvar liksom en brodd af misstro; nu skulle lögnen komma in mellan dem. ville hon hellre sin väg, ensam ut i den vida verlden. Verlden var stor, der fans nog rum för dem alla alla tre utan att de behöfde korsa och förbittra hvarandras lif. hade hennes blinda kärlek fört henne hit ut i den yttersta ensamhet. Bäst att icke träffas.