United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Att mot min fader och mot mig Du hyste hat, jag kände detta lika visst, Som att din tro mot Ajas ätt orubblig var. För sådant, vet det, gäldar jag dock icke hat Åt dig tillbaka. Nej, din trohet vördar jag Och ber, att Zeus, om spiran unnas mig en gång, Må unna mig ett folk också, som liknar dig.
RHAISTES. Ha, denna eld jag väntade; den blixt, som sköt Igenom gråa dimman ur ditt ögonpar, Jag ville se den, jag har sett den. Nu blott säg: Hur vet du, att jag talat lögn? TEKMESSA. Emedan jag, Den arma kvinnan, som du här förkrossa kan, På Xanthos strand åt Ajas födt Eurysakes. RHAISTES. Så är du den, jag anat. TEKMESSA. Du har anat rätt, Om för din konungs moder du mig hållit har.
BUDBÄRAREN. För att skyndsamt kalla dig Tillbaka till din boning. LEIOKRITOS. Skyndsamt, säger du; Hvad är, som fordrar skyndsamhet? BUDBÄRAREN. Din välfärd. LEIOKRITOS. Min? Den är betryggad. BUDBÄRAREN. Härskare, en skara folk Sig skockat kring palatset. Flere strömma till Hvart ögonblick. Ett sorl förspörjs, att Ajas ätt Har slocknat med Eurysakes.
EUBULOS. Ve, ve, hvad moln af mörka sorger skocka sig! LEIOKRITOS. Jag vet det, mer än eget väl bekymrar dig Dens öde, som hos dig sökt skydd. Du fruktar, hvad Tekmessas lott skall blifva; slå din oro bort! I mig hon finna skall, hvad hon förlorat har. Har Ajas fallit, sörjer hon Eurysakes, Är äfven jag en konung, kan och vill och skall Med outtröttlig omsorg henne hägnad ge Och hennes öde lindra.
Jag lefver, jag, och Telamon är död, och död Är Ajas äfven, fallen är Eurysakes. Jag, jag den arme, krälar än i dagens ljus, Och dessa gömmer natten! Ha, du lofte nyss Min välfärd främja, gör det, drag ditt svärd och stöt Det djupt i detta hjärta! Denna gärning blir Den enda gunst, för hvilken jag vill tacka dig.
EUBULOS. O, hvad var mitt lif, Mitt hopp i ålderdomen än, min tröst, mitt allt? Hvad var min tanke under dagens värf, min dröm, När vallmokransad natten kom och slöt min blick? Minns du det ej, såg, hörde du det ej? HYLLOS. Det var, Att Ajas' ätt än skulle blomstra här i makt, Eurysakes än hälsas såsom konung här. EUBULOS. Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
Och hvarje gång, han lyfter upp sitt hufvud, ser Jag nya tårar strömma utför kinderna. Hvad skall jag tänka? DEN SKEPPSBRUTNE. Jord, o mina fäders jord, Mitt land, mitt hemland, Telamons och Ajas' land! Ser dig mitt öga, rör dig mina läppar nu? LEONTES. Allt mer och mer förvåna mig hans ord.
Om en af oss skall fråga, hvem den andra är, Visst icke dig det tillhör först att göra det. RHAISTES. Om så du menar, äger jag ej skäl som du Att dölja mig och yppar villigt, hvem jag är. Framför dig, vet det, kvinna, står Eurysakes, Sköldbärarn Ajas och Tekmessas ädle son. TEKMESSA. Du? RHAISTES. Jag. TEKMESSA. Du? RHAISTES. Jag. TEKMESSA. Ve dina falska läppars lögn!
Dessa föddes åt David i Hebron. Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus. Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gått in till min faders bihustru?» För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Är jag då ett hundhuvud från Juda land?
LEONTES. Och dessa läppar, trotsande i döden än Och dock så veka! En hellen är denne dock, Han kan ej annat vara, fast hans öde visst I hårda lägen honom kastat. LEIOKRITOS. Son, du var Ett barn ännu, då hären drog till Troja. Minns Du mer sköldbärarn Ajas? LEONTES. Som en nattlig syn Står för mitt öga flottan och vår kämpatropp, Som steg ombord, af jubel följd och klagorop.