United States or Jordan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade dagen förut genom en från västerlandet kommen präst fått underrättelser från Rom. Biskopen där var, när budbäraren lämnade världsstaden, sängliggande av sjukdom. Man kunde icke förmoda, att den ålderstigne mannen skulle leva länge, och ränker spunnos redan av dem, som hoppades varda hans efterträdare.
Säg mig, när du ser en människa, Förstår du, om hon gömmer glädje eller sorg? BUDBÄRAREN. Dag har den glades anlet, men den sorgsnes natt: LEIOKRITOS. Hvad hade deras? BUDBÄRAREN. Dag. LEIOKRITOS. Med glada bud alltså De återkommit. Svara, att jag väntar här. Men du, hvad gör din glädje, efter äfven du Har i ditt öppna anlet dag? Helt säkert fick Du nyss en önskan uppfylld?
BUDBÄRAREN. Hvad jag önskar, fylls Af goda gudar ständigt. LEIOKRITOS. Mäktig är du då Långt mer än jag, din konung. Säg, hvad är ditt värf? BUDBÄRAREN. Jag vallar dina getter. LEIOKRITOS. Och de önskningar, Dem gudar städse fylla, hvilka äro de? BUDBÄRAREN. En dryck ur källan, föda af min hjord och sen, Då solen bränner, skygd af ett bland lundens träd.
Eusebia visste det förut, ty budbäraren hade sökt prokonsuln i dennes hem, innan han genom en förtrogen kammarslav visades till det hus, där prokonsuln superade med Karmides, Olympiodoros och hetärerna. Men vad Eusebia icke visste och nödvändigt ville känna, var brevets innehåll. Nåväl? frågade hon i yttersta spänning. Julianus ... Men tyst för himlens skull, Eusebia! Nå, skynda dig!
Från vem kan det vara? tänkte korporalen och betraktade drängen, som framburit det, med en frågande blick, i det han gick in i stugan och tillsade Kerstin att bjuda budbäraren någon förfriskning. Min husbonde gav mig lappen, sade drängen och rev sig i huvudet. Han ville också säga er, att han i morgon bittida åker med en fora till Växjö, och att korporalen kan få följa med honom, om han vill.
Budbäraren gick åstad och kom och berättade för David allt vad Joab hade sänt honom att säga; budbäraren sade till David: »Männen blevo oss övermäktiga och drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända till stadsporten.
Vår Annæus Domitius sprang upp som en fjäder, lade bort kransen, ordnade manteln och skred med majestätiska steg ut i aulan, där han emottog brevet, läste det vid skenet av altarlampan och avfärdade budbäraren för att återvända och fortsätta dryckeslaget.... Nåväl, och brevets innehåll? Bah, vilken fråga! Gå till Egyptens sfinx och utforska, om du kan, naturens gåta!
Främlingen upptog ett pergament, som Eufemios fattade med darrande händer och genomläste med giriga, granskande blickar. En svag rodnad, som uppsteg på hans kinder, vittnade om rörelsen i hans inre. Medan han läste denna skrivelse, hade den andre främlingen avlägsnat sig. Eufemios var ensam med budbäraren från patriarken Eudoxos.
De lutade sig ned och granskade den kastade stöveln och kände försiktigt på den, som fruktade de i vördnad att vidröra den, och slutligen kysste de även guldörnen. Gud förbarme sig över denna brottets stad! mumlade de. Det är kejsarens! Ja, det är kejsarens, svarade budbäraren och drog djupt efter anden. Förstå ni tecknet?
Ha, det väsenlösaste Är sällheten, en dröm blott om en dröm, ej mer: En dröm, att man har vunnit, hvad man drömt som ljuft, En glimt af solljus på ett flyktigt morgonmoln, Som lätta vindar jaga. Har den flytt, hvad mer? Jag är en konung. BUDBÄRAREN. Konung! LEIOKRITOS. Hör, det ljuder dock! Säg mig, hvad vill du? BUDBÄRAREN. Konung, dina sändebud, Nyss återkomna, skickat mig i förväg hit.