United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han bar, lik Apollon, en krans om sin panna, men kransen var icke vriden av lager, utan av törne, och bloddroppar sipprade på hans vita änne. Han framräckte sina händer även de blödde ur djupa sår, men han log och sade: Se, även jag har segrat genom min död. Huru uppsteg denna bild i hennes fantasi?
"Baron!" hviskade folket och betraktade nyfiket honom och den praktfulla kransen, som han lagt på gossens graf. "Han vill godtgöra, hvad han brutit, genom att säga några vackra ord och skänka en storartad krans", hviskades det bland de närvarande. "Men därmed kan han inte återskänka den döde lifvet eller trösta den stackars modern."
Innantill är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar. I Sions döttrar, gån ut och skåden konung Salomo med lust, skåden kransen som hans moder har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag. Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon äro duvor, där de skymta genom din slöja. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gileads berg.
Bure än jag gröna kransen, Vore jag långt mera vacker; Skulle då en herde älska, Konstantin, den unga herden, Som där tågar framför lammen Såsom månen framför stjärnor."
Medan du band samman mina kärfvar, Bette dina lamm i åkerstubben. Då du bragte mig från källan vatten, Har du med en dryck dig själf förfriskat; Och i skuggan, som du mig beredde, Har du äfven själf ju funnit svalka." Skön att skåda under aftonsolen, Satt vid sidan af sin ledsven bruden, Under kransen tittande på älskarn.
Är hon lycklig, kan hon sakna Någon sällhet än på jorden? Kan väl mer en önskan vakna, Som ej ren är uppfylld vorden? Ack, hon står där blek i glansen, Den hon tyckes varsna föga; Locken darrar under kransen, Tårar skymma hennes öga. Vigselns fråga, föreläsen, Hörs blott läppens ja besvara; Med sin tanke, med sitt väsen Tycks hon fjärran, fjärran vara.
Så hon sade, och från hufvudet Tog hon kransen, tog ifrån sin barm Rosenstjälken, tog sin gördel sist, Kastade dem vidt i bäcken ut, Talande i stilla klagan så: "Tag, o bäck, Nadeschdas smycken du, Låt dem följa till Moskva din våg; Med Moskva de skynda till Oka, Och Oka dem för i Volgas famn; När med Volga sen de hafvet nå, Finna de min drömda ynglings bild: Gränslös, blodlös, famnlös är ock han, O, i drömmar blott omfamnelig."
"Hvarför bär Lilameha, den unga, kransad lock, hvarför bär det unga hufvudet rosor? Ofta vissnar det unga hjertat af sorg, innan kransen vissnat på lockarna, ofta gråter bruden innan rosen bleknat i hennes hår. Bär kransen ödmjukt, Lilameha, bär den icke så stolt i dagen, att solen bränner den".
"Kransen må den unga bära högt; i hennes öga bor eld, på hennes kind bor löjet, i hennes hjerta glädjen". "Försigtigt må den unga bära kransen, långt lif eger hon för sorgen; den gamlas krans hinner knappt mera att vissna, innan hennes hufvud redan sänkes i mullen. Också Oikameonna var ung, också hennes hufvud sirades af brudkransen och hon trodde, att den aldrig skulle vissna.
Och när Erland på borggården hoppade ur sadeln, kom Käck ur skogen och sprang upp på sin herre, som om han haft en hälsning till denne från det okända folket. Så var det måhända även, ty kring hans lurviga hals hängde en krans av vildblommor. Tankfullt lyste Erlands ögon, då han fann den kransen; kanske den var från Singoalla, tänkte han.
Dagens Ord
Andra Tittar