United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !
ERNEST. Nåväl, min fru, er niéce har aldrig haft en tanke på mig! CECILE. Och herr Duplessis tänkte på ingenting sådant, då han kom hit! FRUN. Ja, det visste jag. ERNEST. Huru, ni visste det? FRUN. Seså, gör nu inte så fasligt stora miner och se inte så förolämpad ut! Kommen hit, båda! ERNEST och CECILE. Nej, aldrig! Hvad är nu att göra?
Jag avslutade min berättelse. Alla lyssnade uppmärksamt. Just då jag skulle falla i sömn, sade polisen: Monsieur Ellèr, ni förnekar alltså icke att ni åkt i droska med monsieur Giannini? Nej, sade jag. Nåväl, monsieur Ellèr, då måste ni betala monsieur Giannini fem francs. Aldrig! sade jag. Kusken och hans vän återtogo ögonblickligen sin ursinniga dans.
Nåväl, genmälde främlingen, i det han förändrade ton, jag har talat till dig såsom sändebud från den helige fadern i Rom, och du har försmått mina varningar. Jag har ännu något att säga dig, och tilläventyrs skall du hellre lyssna därtill. Du hade en son, vilken du sände till Wittenberg att studera. Det är nu mer än tjugu år sedan.
Det är ju ett vetenskapligt faktum, att jorden en gång var helt och hållet täckt af vatten.» »Nåväl,» fortsatte Pompowski, i det han aflägsnade sitt finger, hvarvid kulan åter flöt upp. »Och nu kommer jag till mitt stora »motbevis» om ni vill kalla det så.
Det tör därför vara bäst att du icke så snart återser en furste, som naturen begåvat med så många lysande egenskaper. Moder, jag vill aldrig återse honom... aldrig! Du fruktar då för dig själv? Ja, ja, aldrig! Nåväl, så låta vi detta aldrig betyda ett år eller par. Du har nu permission från din tjänstgöring hos hertiginnan, och denna permission kan förlängas.
Jag har i afton börjat grubbla, sade Medes, och det på ting, som jag icke fattar. Nåväl? sade Hermione. Ack, min härskarinna, det är en helt allvarlig sak. Jag vill veta, om det finnes gudar och om själen dör med kroppen eller om hon fortlever efter döden. Huru? Tvivlar du därpå? Visserligen icke. Jag har aldrig tvivlat därpå ... förrän nu i afton ... Och varför i afton?
Vi skola sedan framställa våra anmärkningar. Nåväl. Narkissos var sexton år, när han trånade bort vid källan. Säger icke myten så, du unga skaldinna? frågade gubben Ammianus Marcellinus' maka. Julia jakade till frågan.
Den ene hade dött på ett sjukhus det hade varit en vildbasare, som druckit sig fördärfvad... Den andre hade rymt bort från handelsmannen, där han konditionerade, och gått till sjös. Och på sjön var han eller i den, det var inte godt att veta hvilket. Nåväl, dem sörjde hon inte, hon lefde på de par tusen mark hon hade samlat och dessutom hade hon en liten pension.
Hon har till och med ihågkommit mig, den fromma ädla kvinnan, med en gåva, den dyrbaraste och värderikaste av alla.... Biskopen stannade. En mörk skugga for över hans panna, och han fäste en ljungande blick på presbytern. Dig? sade han med dämpad röst. Nåväl, jag lyckönskar dig hjärtligt.
Men hon insåg att det vore en stor tröst för Hanna, om Bella finge resa i hennes ställe och hon svarade derför så gladt hon kunde: nåväl, jag tager Bella med mig och tviflar inte på att vi få roligt. Vi skola täfla om att samla intryck för din räkning och skrifva ofta och långt. Jag skall bjuda till att återföra Bella frisk och rödbrusig till dig. Hanna tryckte tacksamt hennes hand.
Dagens Ord
Andra Tittar