United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efterhand gled deras hvardagslif in i sin vanliga strömfåra; han kom nästan regelbundet hvarje dag efter middagen och stannade en eller ett par timmar hos henne. De följdes åt teatrarne och de superade efteråt i gropen, i sällskap med Pelle Wahlberg eller någon annan af Williams vänner.

Du mår inte bra? frågade Cramer deltagande. Jo, fullkomligt, gamle, gode vän. De talades vid om likgiltiga saker, superade tillsammans som vanligt och skildes kvällen, som om intet passerat. Klockan ett nästa dags middag stod Wolfgang väntande vid Brandenburger Thor. Besynnerligt nog tvivlade han ej ett ögonblick , att flickan skulle hålla sitt ord.

De superade Petrowsk, men Carl längtade hem ... till Nadja. Sent qvällen suto de åter i hennes lilla salong. Fönstren voro äfven här öppna, endast de skira gardinerna nedfälda. Månen sken in blek och fager. I spegeln, den nya stora toilettspegeln, Carls sista gåfva, återspeglades rummets motsatta hörn vackert.

"Om ni blir sjuk sedan, låter inte John er komma en annan gång," sade han. Och sålunda blefvo de kvarsittande der för återstoden af kvällen. De superade, samspråkade gladt och skrattade. Bekanta fruntimmer kommo och helsade Alma. Hon försökte göra sitt bästa för att visa sig tacksam emot dem, men i sitt hjerta önskade hon, att de snart skulle och lemna Nymark och henne allena.

Eusebia visste det förut, ty budbäraren hade sökt prokonsuln i dennes hem, innan han genom en förtrogen kammarslav visades till det hus, där prokonsuln superade med Karmides, Olympiodoros och hetärerna. Men vad Eusebia icke visste och nödvändigt ville känna, var brevets innehåll. Nåväl? frågade hon i yttersta spänning. Julianus ... Men tyst för himlens skull, Eusebia! , skynda dig!

Hänpå aftonen följdes hela sällskapet åt till Grands grop, der man superade. Och klockan var nära tolf när fru Zimmermann, eskorterad af unga herr Wahlberg, stod utanför sin egen port Söder.

När de gingo ut för att supera och passerade stora salen stannade amanuensen och visade ett tomt bord till höger om en påbörjad medelålders man. bordet låg ännu kniven bredvid ett broderat lakan, märkt med ett krönt namnchiffer. Där vilade han sist, gamle Tönnes, innan de svarte kommo och togo honom, sade han. De superade länge och drucko mycket; sedan följde sällskapet amanuensen väg.

Berthier gav i krigsministerhotellet en stor fest årsdagen av slaget vid Marengo. Trädgården var arrangerad som ett läger, danssalarna voro prydda med vapen, fanor och troféer, man superade i tält, och bakom var och en av damernas stolar stodo de unga officerarna, raka som skiltvakter, i