United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
De bägge vännerna började nu att dryfta den avdödes personlighet. Konstig gubbe, din farbror, utlät sig Cramer. Ja, i högsta grad. Hur gammal blev han? Jämt sjuttiofem år. Det är länge sedan han drog sig tillbaka från sin chokladfabrikation. Tjugo år, eller vad? Omkring femton, tror jag. Jo, det stämmer; jag var ungefär tio år gammal då. Ja, det var en tusan till gubbe att kunna få ihop pengar.
Allt började gå runt för Wolfgang. Nej, det fick gå bäst det gitte han skulle väl av flickans sätt i alla fall på något vis kunna sluta sig till, om hon vore att lita på eller ej. Det ringde. Cramer, tänkte Wolfgang. Gott fort in i rollen. Mycket riktigt.
Martini och Cramer tänkte att stjäla hans hemlighet därför kallade jag dem till mig ty det finnes litet rättvisa i helvetet också, och jag önskar, att Schnitler får behålla sitt. Har du förstått, Mayer? Ja, ja, ers nåd. Gode, snälle Fan, skona mitt liv! bad Mayer. Wolfgang dröjde en lång stund, innan han åter kunde tala. Ja, svarade rösten till slut. På ett villkor.
För all del, svarade grosshandlare Cramer. Har du varit upptagen? Ja; mycket angenäm sysselsättning förresten. Nej, hör du! »Sysselsättning» det skall du tala om. Din toalett, en promenad det är ju det vanliga för dig men »angenämt» i denna värmen, å nej, men apropå, pladdrade vännen vidare, det var rent överraskande, hur pigg och livlig du ser ut!
Hans utseende och rykte stämma ej heller överens. Wolfgang ihågkom sina reflexioner helt nyligen över Levison och Cramer och tryckte ånyo vännens hand. Bon, du har rätt, sade han. Den nya donationen. Simon Levison hade resonerat alldeles riktigt. Vem i all världen skulle förmått att resa världen runt för att söka upp alla dem, som sökte lösa marsgåtan.
Omöjligt att komma till någon klarhet angående hennes känslor för mig, tänkte Wolfgang, då han hjälpte den unga flickan upp i automobilen. Studier. Få dagar senare sade Cramer till sin vän löjtnant Wolfgang Schnitler: Jag måste företaga en liten resa. Jaså, bäste vän, vart då? undrade Wolfgang. Du lämnar mig då i sticket? Tänk om något viktigt inträffar under din frånvaro.
Och således förstod Wolfgang strax, att brevet kom från henne. Han slet upp kuvertet med feberaktig brådska. Hon skrev, att allt vore sig likt. Ingen tycktes misstänka det minsta, och hon meddelade, att Cramer plötsligt återkommit till Berlin och återupptagit sin ivriga kurtis av henne. Han följde henne överallt och lät sig ej avspisa på något sätt.
Aha, tänkte Wolfgang, där förstår man Cramers pågåenhet; flickan får ärva den gamle och den räven Cramer söker fånga henne. Men samtidigt smög sig en annan känsla över honom kunde ej Elli tyda hans frieri, om han nu framförde ett sådant, likasåväl som Cramers för ett fikande efter hennes pengar?
Jaså, men apropå snillefoster, så vill ni väl inte påstå, att alla förslag äro komplett vanvettiga? undrade Cramer. Nej, visst inte. Många av dem äro ej alls illa utfunderade. Men jag har uppfattat mitt engagement hos Levison så, att det här gällde att kort och gott framdraga de »emot», som jag kunde finna.
Jag menade närmast, att om Cramer och Martini finge reda på, att jag anar något om deras plan, skulle de finna det bekvämast att helt enkelt låta mig försvinna. Flickan tänkte sig om. Ja, ni har nog rätt, sade hon. Ja, ja. Jag ser nu, att jag måste hjälpa er. Ni kan fullt lita på mig, löjtnant Schnitler ni skall få alla de underrättelser, jag kan giva er. Bundsförvanter alltså, sade Wolfgang.
Dagens Ord
Andra Tittar