United States or French Polynesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nu var det vanliga landstigningsstället, där korporalens ökstock låg, en liten vik, vars finsandiga strand undanskymdes av en gråstenshäll, att man från stugan ej kunde se densamma. Snart sköt båten in i viken, och korporalen räckte Johanna handen. Hon såg ej frisk och rödblommig och glad ut som vanligt; det syntes tydligt, att hennes själ var nedstämd.

Den gamle knekten träbenet jag menar hans fosterfar, haltebolinken har uppfostrat honom rätta sättet. Har han lärt honom stjäla, har han säkert också lärt honom gömma. Du lär aldrig igen ditt järn, Brackander, det kommit i sådana lurifaxars händer. Men jag, länsmannen, skall hädanefter ha ett gott öga den där korporalen och hela läsarepacket...

Flickan satte sig åter i den lilla jullen, som med jämna årtag avlägsnades från stranden och snart försvann i sommarkvällens halvmörker. Korporalen skulle nu återvända till stugan för att säga mor Kerstin, att han ämnade ned till masugnen, han i detsamma hörde gummans välbekanta röst ropa hans namn.

Sommardagen är lång, svarade korporalen, och I stannen ju här till i morgon. Vi ha således god tid oss att berätta krigshistorier... Var stupade Stål? frågade Adolf, som ville förmå gubben Brant att genast öppna sin språklåda. Det var vid Helsinge, sade korporalen med en lätt suck. Där voro kronobergarne med, skolen I tro, fortfor han, i det han rätade sig och ögonen blixtrade.

Från vem kan det vara? tänkte korporalen och betraktade drängen, som framburit det, med en frågande blick, i det han gick in i stugan och tillsade Kerstin att bjuda budbäraren någon förfriskning. Min husbonde gav mig lappen, sade drängen och rev sig i huvudet. Han ville också säga er, att han i morgon bittida åker med en fora till Växjö, och att korporalen kan följa med honom, om han vill.

en vit duk stod ett fat med potatis, ett annat med fisk, som korporalen föregående dagen egenhändigt dragit upp ur sjön, samt en stor kanna av oäkta porslin, fylld med den raraste mjölk. Brödet bestod av havreblandat korn, väl bakat och särdeles mört. Detta var hela anrättningen, men ingen lämnade bordet hungrig.

Korporalen drog ett ögonblick munnen, men skakade därefter allvarsamt huvudet och sade, i det han åter började stryka sitt träben: Lille baronen kan visst tycka, att det där är roligt, men kan han också tycka, att det är rätt? Skall man göra enfaldiga människor dummare och vidskepligare, än de äro?

Sven masmästare, som innerligt skrattat åt Adolfs berättelse och sedan under samtalets fortgång stått och sett ut genom fönstret, vände sig om och sade: Det syns en båt ute sjön; det är säkert Johanna, som kommer. Gott, sade korporalen, vill ni som jag, vi ned och möta henne vid sjöstranden. Emellertid skall du, Ingrid, laga till litet mat åt oss.

Men icke sörjde jag egentligen, ty Stål dog en vacker död... han dog för fosterlandet, för Sverige, gossar... och jag hoppas med tillförsikt, att han är salig. Samtalet gick nu över andra ämnen, och djäknarne inhämtade av detsamma, att torpet, som arrenderades av korporalen, tillhörde patron Brackander Trevnadslösa.

Folk anser patronen för en elak och dålig människa, men det tillkommer icke oss att bryta staven över hans huvud, ty vi hava alla lätt att bliva slavar under vår onda natur... Men nog talat för i afton om detta ämne. När vi fått sova saken, torde det nog bli bättre. Och härmed steg korporalen upp utan att vidare lyssna till Kerstins klagomål och lämnade täppan.