United States or Åland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stig upp, Emmi, hör du inte att frun ringer! Emmi! Voj, voj, den flickan, hvad hon sofver tungt. Emmi! Emmi! Slutligen fick Silja litet lif i henne. Emmi satte sig upp, mumlade något och gnuggade sig i ögonen. Men förfärligt sömnig var hon. Hvad är klockan? Öfver fyra. Öfver fyra?
Brinnande purpur på molnen, Flytande guld vid Himlens rand, Skimmervågor, viggar af färger, Glödande skyars fria lek, Hvad sägen j väl? Viljen j väl Herrligt berätta om dagen, Dagen som klar uti vestern bor, Hatar dunklet, forskar i djupet? Viljen j locka längtan dit? Hvad viljen j mig? Öster du natt! Slumrande rosor på bäddar, Svällande, veka, söfver du.
Om det inte vore så gammalt och utnött skulle jag säga: 'God natt, lilla sparfunge! Men det är gammalt och utnött. Och det är dumt. Ty sparfungen sofver antagligen de rättfärdiges sömn, det gamla romantiska kvinnoidealets djupa, drömlösa sömn. Och öfver ditt läger sväfva hvita vingar och små englar spela ljufva melodier på gullharpor i vrårna. Gud hvad det är vackert!
Som morgonlugnet kring en källas blå, Så frid din lefnads oskuldsbölja söfver; Ty tidens vinge slog ej än därpå, Och ödet gick ej än med storm däröfver. Du ler: o, röjdes dock en gång för mig Den bild, som leker i ditt slutna öga! Det är ej jorden än; som tjusar dig, Det är ett minne från det fjärran höga. Sof, späda barn! Hur ljuf är ej din lott, Med blommans lif att hjärtats lif förena!
Fosterfar och fostermor sofver och jag sprang ned i källaren, när jag hörde röster, för jag blef rädd att det var ryssen; men när jag såg herrn och mamselln, så blef jag så glad. Kom in bara, här ä' nyckeln. Nu kan vi göra hva' vi vill.»
»Di sofver som va di döda», ropade hon, »och det fast här finns herrskap, som ä' mycke' finare än guds änglar i kyrkan! Hör, hör! Vak upp dammen, vak upp husbon', vak upp, ska di få se annat.» »Skrik inte så högt», förmanade häradshöfdingen, »vi gå vår väg, låt dem sofva!» »Di ä' döfva som stenar», tröstade hon, »och dammen är blind till. Men nu ska di opp, om di så någonsin ska opp.»
Men då man hälsat och gladt framkastat ett ord och ett annat, Gick till sin maka på nytt kaptenen och fäste en strålfull, Frågande blick i den älskades blick och hviskade sakta: "Kom, här finns ju ännu en öfrig att träffa. Han sofver, Sade du nyss; evinnerligt får hans sömn dock ej räcka."
Och jag skall ha duktiga, starka arbeten att glädjas åt, rödkindade barnungar att tumla i gräset. Det som sofver under tufvan där, var mindre än en dröm. Sof, sof! ... kärt för mitt minne. Sof, sof! ... ostördt af stormar. Den gudarna älska dör ung. Icke skall man sörja för det. Glädjas skall man! Jag är glad i stillhet. Tack för hvad du varit för mig. Det var mer än jag kunnat begära.
O Jesu, min sol! Du väcker mig, du, och du söfver. N:o 390. Suckan i dödsångest. Mitt öga skyms, min kraft är slut, Jag längtar ro att finna; Min lefnads timglas rinner ut, Snart skall mig döden hinna. O Jesu Krist, uti din hand Befaller jag kropp, själ och and; Min tröst är du allena. Till dig jag flyr uti min nöd, När allt mig vedersakar.
Läkaren och direktören rynkade på näsorna, polismästaren och några af stadens teaterintressenter stodo och pratade helt ogeneradt om den »obehagliga skandalen», påklädningsmadamer, koafföser, städerskor och tvätterskor hviskade sins emellan, maskinister, folk af alla slag, öfver- och underordiska stucko in sina hufvud för att få se en skymt af corpus delicti, medan för resten hela personalen, spaniorer, spaniorskor, bondflickor med guldpapper på kjolarne, röfvare och röfvarinnor, englar och smådjeflar kommo och gingo, småfnittrade eller skrattade högt, allt under det högljudda snarkningar från soffan bekräftade läkarens nyss fälda yttrande: Hon är full och sofver bara ruset af sig!