United States or South Georgia and the South Sandwich Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dörren stängdes och ut till krogrummet trängde blott ett och annat enstaka husch och Sörmans mumlande, han läste upp siffrorna. Det blev allt svårare och svårare att hålla samman affärerna. "Metoden" visade sig ha två sidor, och sistone hade den fula sidan kommit ut. Blekängsborna, som kedjats vid sina lådor med lån, började mista respekten för "lapparna."

Gusten redogjorde för resplanen. Sörmans, mor och son och dotter skulle fara med nattåget till Malmö, Hagelin och Evelin redan med morgontåget. Från Malmö skulle de fortsätta resan gemensamt över Hamburg till New York. Gula Rosen skulle resa med Sörmans. Men det var svårt, ty gumman Sörman hatade Gula Rosen.

Jag ska åka till Rogershus och hämta hem Petterssons Malin. Va ska det vara bra för? Herran haver förenat och människor skola icke åtskilja. För resten var det Sörmans fel, men det gör detsamma. Är det är det frun, som sagt ? Gubben nickade högtidligt. Sörman klädde honom väl, fru Marie kom upp med Krokens päls, som var för liten men i alla fall bättre än ingen. bar det av i sakta lunk.

Det var Sörman, som stod och koxade över hans axel, granskande arbetet. Julius Krok tyckte, att det påminde om skoltiden, och när han kom hem berättade han det skämtande för sin hustru. Fru Marie sade: Ja, Sörman vet nog, hur det ska vara. Det stack ingenjören. Följande dag pustade det åter i nacken, och Sörmans jämrande röst pep tätt intill hans öra: Aj, aj, nu har ingenjörn gjort alldeles tok

Hennes konstnärsnamn hade varit Rosine de Rose, men som hon led av gulsot ändrades det snart till Gula Rosen. I tältet gjorde hon bekantskap med Sörman och genom Sörmans inflytande blev hon härskarinna Tre Remmare, som sätt och vis hörde Bromsen till. Hon återtog sitt borgerliga namn Ekman och beflitade sig om en fläckfri vandel.

Han trevade och fick tag i Sörmans arm. Nej, hör du, öppna, jag ser ingenting. Det är något krångel, fabrikörn. Jag får inte upp låset. De håller för. Broms gick ner gatan, Sörman stannade vid dörren, som han sökte upp. inte för långt, fabrikörn. Här, sade han och stämman var hes. Ropa polis. Här är sattyg Är du rädd? Jag ska väl knacka upp dörren

Arbetarbarnen åter misstrodde honom, eftersom han i alla fall var en ättling av "gubbfan" eller som det sedermera hette: en kapitalistunge. Han kände sin ensamhet men sörjde icke stort däröver. Gusten Sörman var honom en trogen vän, som tillfredsställde hans behov av manligt kamratskap. Och Gusten Sörmans syster tyckte han om. Barnen Sörmans mor hade varit skänkmamsell hos änkan Carlén.

Och slutligen Enok Ebenezar Ohlsson! Det var nästan det värsta, ty det var rena, rama slöddret. Sörmans stallbroder, en grovarbetare utan fast anställning, rabulist, socialdemokrat utan att tillhöra någon förening, frireligiös utan att tillhöra någon församling. Döpt till Enok Ebenezar, sannolikt uppkallad efter Jublets foxterrier som omkommit i Blekängsbäcken.

Bromsen kräver mig. Har ni hört, sade Benjamin Hagelin, krogmadammens gunstling. Nu har Liter-Pelles Malin gått och tätt livet av sig. De ha inte sett till henne över åtta dar. Skulle en inte slå ihjäl'en? Liter-Pelle hade Sörmans angivelse dömts till två månader för stöld. Han hade stulit ved och sålt för mat och supar.

Men jag ska ha råttkungen, för jag vill visa onkel Roth, att han finns. Det tyckte pojkarna var rättvist. De ställde sig kant vid bäckkanten. Louise gick själv ned i bäcken, vars vatten börjat sina, och knuffade Enok Ebenezar under bron. Buss, Enok! Ta råttorna, råttorna, råttorna Sörmans flicka med de röda benen kom springande, andtruten och viktig. Hagelins pojke kommer, berättade hon.