United States or Turks and Caicos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gusten redogjorde för resplanen. Sörmans, mor och son och dotter skulle fara med nattåget till Malmö, Hagelin och Evelin redan med morgontåget. Från Malmö skulle de fortsätta resan gemensamt över Hamburg till New York. Gula Rosen skulle resa med Sörmans. Men det var svårt, ty gumman Sörman hatade Gula Rosen.
Tänk, tänk! Det finns i alla fall någonting, som heter samvete, och det är mäktigare än du tror. Han drack sitt kaffe och stoppade två bullar i fickan för att fortsätta frukosten på gatan. Redan innan skolan började för dagen, hade han skaffat sig visshet om att Evelin talat sanning. Åtminstone delvis. Hon hade verkligen varit i Gula Rosens tjänst vid tiden för Tre Remmare-mordet.
Det var allt synd, att han inte fick ligga något, innan han dog. För det är bra skönt. Morfar dog på sin post, sade Julius Krok utan att mena någonting därmed. Nå, vem ger fåglarna mat? Det gör Evelin. Hon har blivit så tyst och snäll, sen hon kom från Björkenäs. För resten håller hon sig mest i köket. Jag tror att Elsa Sörman brukar vara hos henne. De sjunger psalmer.
Det talar vi inte om. Griller. Hur är det med dig själv, min gosse. Du ser du ser tungsint ut. Har du talat med med flickan? Jaa. Jag är just inte glad åt, att hon ska stanna på Björkenäs. Där talar hon bara med Evelin, du minns, Apostelns. Det är allt galet, det. Jag tror, hon får griller i huvudet. Det få vi alla, sade Julius Krok. Men jag ska tala med mor. Kanske att hon kan få komma hit.
Två vita vinthundar kastade sig i ett språng utför stentrappan. Ingenjörn var rädd för hundar och blev sittande i vagnen. En flicka i svart med vitt förkläde och vit mössa kom ut och öppnade vagnsdörren. Det var Evelin, Apostelns. Ännu en kvinnogestalt skymtade i porten. När ingenjörn fick se henne blev han blodröd och slet sin stackars lock. Han kom äntligen ihåg löftet, det högtidliga löftet.
Att göra narr av fattiga och elända. För att icke göra diskussionen än djupare och mera tilltrasslad, förklarade Louise, att Evelin skulle vara välkommen. Hon var villig att ordna ett trevligt rum åt flickan, att lära henne husliga sysslor och behandla henne väl. Men från själva räddningsarbetet önskade hon befrielse. Hon ansåg sig icke vara lämplig. Evelin kom, och allt tycktes gå väl.
Jag tycker ni sköter er plats så bra, så jag vill gärna behålla er. Det får ni inte ändå. Blenda nickade förtröstansfull. Hon steg längre in i rummet och såg sig omkring. Hur bor ni egentligen? Har ni det bra? Jo tack. Säg mig, varför har ni tagit hit den där Evelin? Därför att hon kom och sökte arbete. Är det annars något, jag skall redogöra för. Nej tack. Men schack blir det inte i kväll.
Då log han vackert, böjde knä och kysste hennes fingertoppar. Men det kom smolk i mjölken. När buteljen tömts, tog Evelin tillbaka sina angivelser. Och hon vägrade att uppträda som vittne inför lärarekollegiet. Det fanns också lärare, som förklarade sig icke sätta stor tilltro till en drucken slinkas sladder. Lektorn reglade ånyo dörren till vita råttans kammare, jagade henne och hypnotiserade.
Han tystnade, Louise kände, att han ryckte till och släppte hennes händer. Hon hörde också, att någon kom in i rummet. Men först då Evelin började tala, slog hon upp ögonen. Evelin stod i salsdörren, hon var i nattdräkt och hon hade synbarligen svårt att hålla sig upprätt. Hennes ansikte, som var vänt mot mörkret, kunde Louise icke se. Jesus, kar, ge mig en skvätt! bad Evelin.
Abraham red sin spattiga häst, och trots spatten gick det snällt undan. Men när han kom under björkarnas snedvridna grenar, höll han inne. Två kvinnor sutto på bänken vid Backarnas husknut. Evelin och Elsa. Abraham steg av och vinkade Elsa till sig. Är du nu tillsammans med henne? Får jag inte det? Du får, vad du vill. Men hon är ju galen. Går du i bönhuset också? Ja.